- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
651

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det afslagna gräset hunnit något tillväxa och det utfallna gräsfröet grott och
slagit rot. Under våt väderlek på hösten böra större kreatur icke få vistas på
slåtterängar, ty deras tramp förderfva då grässvålen till långt större värde, än
hvartill den föda, som de der upphemta, kan uppskattas.

Beteshagen fordra äfven sin skötsel, hvilket dock ofta till egen skada
åsidosattes. Här äro större löfträd ej allenast oskadliga utan äfven nyttiga, ty
gräset växer obehindradt under deras grenar, blott de ej stå alltför tätt, och
kreaturen njuta af dem en välgörande skugga. Deremot böra barrträd borttagas,
emedan den affallande barren hindrar gräsväxten, och isynnerhet är nödigt att
un-danrödja enebuskar och dylikt. Den som har blott en sådan hage bör skifta
denna i flere, så att gräset må ostördt kunna få tillväxa i de andra under det
en afbetas, och sålunda alltid tillgång på god föda må finnas. Framför allt är
nödvändigt tillse, att i hvarje sådan afstängning finnes tillgång på rent vatten.

Dä bete?hagarne kanna slås, eller, med andra ord, om en landtbrnkares alla inegor äro
odlingsbara, så är mest fördelaktigt att så mycket som möjligt stallfodra kreaturen; de må häraf
lika bra, om blott ingenting fattas dem, och deras gödsel kan komma åkrarne till godo, hvartill
kommer, att de äro mera tryggade mot de förödelser, som rofdjnr åstadkomma.

Uitstljisrssftölgel. Under denna benämning inbegripa vi allt hvad som
angår de hos oss tama eller så kallade husdjuren.

Första och förnämsta vilkoret för alla djur, af hvilka man vill beräkna
någon fördel, är att de bli väl födda, och derför är nödvändigt att ej hålla flera,
än som kunna förses med tillräckligt foder. Klen föda åt djur är i alla afseenden
ren förlust för egaren, och att kreaturen äro många uppväger på intet sätt deras
sämre beskaffenhet. Att magra och utsvultna kreatur äro af mindre
penninge-värde är måhända den minsta olägenheten: sådana dragare sakna både kraft och
uthållighet; kor mjölka litet och dåligt; får bära klen ull och lemna en sämre
af-föda, o. s. v. Samma förhållande är med spillningen; man har hört okunniga
landt-brukare yttra, att do måste hafva flera kreatur för att få mera gödsel, men detta
är falskt; gödseln kommer af fodret och ej af kreaturens antal. En välfödd ko
lemnar ensam mera både mjölk och gödsel, än två svältfödda. Till allt detta kommer
det okristliga och rent omenskliga uti, att plåga varelser, som man tagit i sin vård.
Försök en gång att sjelf hungra, och tänk på, att djuren äfven hafva känsla och
medvetande. Sker detta, och kommer dertill den egna fördelen i beräkning, så
skall troligen hvar och en rätta sina kreaturs antal efter tillgången på foder.

En hafvudsak för hvarje landtbrukare är, att hans kreatur äro af bästa slag som kau erhållas.
Sannolikt har naturen ämnat alla djur, i livar sitt slägte, till lika fullkomlighct; men genom
särskilda förhållanden, såsom klen föda, dålig skötsel, trånga och mörka stall, osunda betesmarker
med mera, hafva somliga urartat och sålnndn uppstått hvad man kallar särskilda raser. En
försämrad ras kan visserligen genom ändamålsenliga åtgärder förbättras, men endast långsamt, ty det
en gång förstörda djuret kan sällan återställas och först dess afkomma kan bli bättre. Den som
så kan bör ej underlåta att förskaffa sig de bättre rasdjur, som numera linnas i vårt land, eller
åtminstone söka förädla dem han eger, och framförallt tillse, att dessa ej åter urarta. Han bör
nemligen aldrig lemna ur sigte, att kreaturen utgöra hans dyrbaraste egendom, af hvilken allt det
öfriga hufvndsakligast beror.

Hornboskap. Bland alla kreatur ur denna den för landtmannen nyttigaste,
dels emedan af den fås den mesta och för åkerjorden tjenligaste gödsel, dels
för det arbete oxarna kunna verkställa, samt förnämligast deraf, att genom korna
erhålles mjölk, smör, ost och kött, utom många andra förnödenheter. Denna del
af ladugården bör alltså vara föremål för landtbrukarons förnämsta omsorg. Att
förskaffa sig djur af utländsk ras är måhända för mången svårt, men att
förbättra den ras som finnes står hvar och en öppet och bör ej underlåtas.
Härtill fordras först och främst god och tillräcklig föda samt luftigt fähus, som
åtminstone en gång om dygnet rengöres och förses med torrt strö; äfven bör der
vara fönster, emedan de trifvas bättre i ljus än mörker. En drägtig ko bör på
bästa sätt omhuldas, men när kalfningstiden nalkas ställas på knappare utfodring.
Mjölken tillströmmar annars för hastigt och detta kan lätt åstadkomma kalfnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0660.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free