Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
feber. — Till pålägg väljas de bästa och kraftigaste kalfvarne. En qviga bör ej få
taga tjur förrän vid ett och ett halft å 2 års ålder, allt eftersom hon hunnit i
utveckling. Hvar gång en ko mjölkas bör det ske grundligt, ända till sista
droppen, ty den sistkommande är den fetaste. En tjur bör icke göra tjenst förr
än han fyllt två år och ej begagnas när han blifvit för tung. Tjurkalfvar som
icke äro ämnade till fortplantning, böra utskäras då de fyllt ett år; sker det
tidigare så blifva de iångbenta, svaga och mindre tjenliga till arbete. All afvel
bör tagas endast efter mjölkrika kor, ty foster af kor, som mjölka dåligt kunna
svårligen bli förädlade.
Då kreaturen få sund och tillräcklig föda och för öfrigt väl behandlas, så är sjnklighet hos
dem sällsynt, ntom då någon farsot råder. Vid tillfälliga krämpor bör, så framt ingen djnrläkare
är att tillgå, någon god bok om boskapssjnkdomar rådfrågas; vid kalfningen bör, atom i sällsynta
fall, hela förrättningen öfverlemnas åt naturens egen verksamhet ocb, då hjelp behöfs, derom
anlitas någon sakknnnig person. I intet fall må någon af kringvandrande skojare låta öfvertala
sig till brtik af hemlighetsfulla medel, begagna vissa örter, anställa rökningar mot hexerier m. m.,
för att skydda kreaturen för allt ondt, få korna att mjölka ymnigare o. s. v. Allt sådant är
bedrägeri och vittnar om okunnighet och vantro.
Hästar. De vid landtbruket nödigu körslor kunna verkställas både med hästar
och oxar; de förra verkställa väl arbetet fortare, och vid långväga resor äro de
oumbärliga; men i vissa fall såsom t. ex. vid skogsfärder vintertiden, hafva oxar
företräde. Härtill kommer, att då hästarnas värde med tiden minskas, så ökas
deremot oxarnas; de äro mindre blottstälde för tillfälliga faror, fordra mindre
skötsel och kunna födas med lindrigare kostnad. Af dessa sammanräknade skäl
böra ett väl ordnadt landtbruks dragkrafter hufvudsakligast och i synnerhet i
skogstrakter baseras på oxar, derest ej skjutsskyldighet, stadsfärder med mera
dylikt göra ett betydligare antal hästar nödvändigt.
De förnämsta kännetecknen på en god arbetshäst äro följande: till växten
bör han vara kortlagd, fast i hullet med ej ömtålig hud, bred öfver korset och
i bringan, fyllig och starksenig, ej för stort hufvud, starka ben och sega hofvar.
Svarta ben och hofvar anses mindre blottstälda för sjukdomar, än de till färgen
ljusare. En häst bör vara glupsk efter foder, liflig och ihärdig men icke hetsig.
Då en häst skall köpas bör han noga undersökas, om han icke förut är känd.
Skummande mun anses för godt tecken, hvaremot flytande och såriga näsborrar
tillkännagifva sjukdom; om svansen låter lätt upplyfta sig, utmärker det svaghet.
Hängande kors, uppdragen buk, bockbenthet, fullhof, spatt m. m. äro svåra fel.
Det kan väl icke för en bonde vara fördelaktigt, att i ordets egentliga
mening drifva hästafvel; dock är nyttigt om han låter betäcka sina arbetsston, ty
derigenom kan han sjelf uppdraga så många hästar han behöfver och möjligen
en eller annan till afsalu. Då hästar lika väl som andra kreatur trifvas bäst
der de blifvit födda och fått uppväxa, ligger häri för egaren en fördel äfven i
detta afseende. Genom att till afvel använda ett friskt, felfritt och dugligt sto
och en deremot svarande hingst, samt alltid sörja för sund och tillräcklig föda
jemte ändamålsenlig ans, kan en god hästras snart nog uppkomma.
Ett drägtigt sto kan användas till hvad arbete som helst, men bör aktas för
öfveransträng-ning och stark upphettning, särdeles under sista tiden. Vid fölningen bör hon afstäDgas från
andra hästar, erhålla godt foder och rikligt strö, samt allt för öfrigt öfverlemnas åt naturens
egen omsorg. Fjorton dagar efter fölningen kan modren åter begagnas till arbete, dock i början
måttligt och för kortare stunder. Fölet bör vänjas vid foder medan det är hos modren, och efter
tolf veckor nfvänjas; ett längre diande gör det väl fetare och större, men mera vekligt och
ömtåligt. Godt bete eller tint foder, mest af godt hö och hafre, är för den unga hästen nödvändigt;
framför allt är nödvändigt tillse, att han icke genom kittslighet och oförstånd retas till några
ovanor, ty sådana knnna svårligen borttagas. Vid slutet af tredje året kan han tämjas och
småningom vänjas att draga. Ett ungt sto bör icke beskällas tidigare, un då bon är i femte året,
och sedan ej oftare än högst hvartannat år.
En häst som skall må väl bör dagligen ryktas, stallet bör vara rymligt och luftigt, men fritt
fråu drag, samt minst tre gånger om dagen rengöras. Allt foder bör vara friskt och rent; unket
eller dammigt hö är mycket skadligt, förorsakar qvarka med flere olägenheter. Det kraftigaste
fodret är likväl kärnan af säd, hvaribland hafre anses bäst, dernäst råg, som dock är dubbelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
