Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katten, ett renligt och trefligt djur, med behagfulla rörelser, tillhör också
rofdjuren och foder sig alltså helst med kött, särdeles af mindre djur, såsom
fog-lar och dylikt; han kan väl vänjas vid annan mat och tycker mycket om mjölk,
men hans begär efter färskt kött kan icke undertryckas, och denna naturdrift är
hvad som gör honom till ett nyttigt husdjur, emedan han förföljer och utrotar
skadedjur, särdeles råttor och möss. Katten är af naturen listig och lömsk, och
blir sällan så trogen och pålitlig som hunden, ehuru exempel finnas på kattor,
som fattat stor tillgifvenhet for sina vårdare.
Kaninen, ett slags hare, har ett läckert kött och vackert skinn, för hvilka
han på några ställen hålles tam, helst dess fruktsamhet är betydligt stor.
Kaninen lefver af rötter och andra växtämnen, dem han’ merändels sjelf uppsöker,
och är derför skadlig för trädgårdssängar och andra planteringar, ty han
gräf-ver sig gångar i jorden och skadar sålunda växternas rötter.
Renen, en art af bjortslägtet (sid. 240), trifves endast i de nordligaste
trakterna, der intet åkerbruk kan drifvas; här träffas han både vild och tam. Renen
skaffar sjelf sin föda hela året; om sommaren äter han gräs, löf och lingonris,
om vintern renlaf eller s. k. renmossa, den han uppsöker under snön.
Renen ntgör de nordligaste bebyggarnes eller Lapparnes förnämsta egendom, frän hvilken
de få det mesta af hvad de behöfva. Renens kött och blod ntgöra deras hnfvndsakligaste föda,
mjölken göres till ost, af skinnet göras kläder, håret nyttjas till madrasser och täcken, af tarmar
och senor göras tråd och snören, af benen skedar och nålar. Lapparne begagna äfven sina renar
såsom hästar, dels att bära bördor, dels att åka efter vintertiden; ett slags släde kallad akja,
till formen liknande en båt, i hvilken en person sitter, drages af renen, styrd af en enda töm,
med stor hastighet på snön öfver berg och backar. Renkon mjölkar blott omkring ett qvarter i
dygnet, men mjölken är mycket fet och den deraf beredda osten stark och födande. En rik lapp
kan ega ända till 1,000 renar.
Fjäderfä. Med denna benämning brukar man utmärka åtskilliga arter af
fogelslägtet, hvilka menniskan gjort hemtama och alltså bildat till husdjur. En
del af dessa, t. ex. sångfoglar, underhållas hufvudsakligen för nöjet, men andra
äro äfven direkt nyttiga för köket och bordet, oberäknadt att alla foglars
beklädnad, fjädern, är en värdefull vara. De förnämsta fjäderfän äro:
ITöns (sid. 259), underhållas förnämligast för deras numera vid matlagning
såsom oumbärliga ansedda ägg. hvarjemte deras kött är både välsmakligt och
födande. De hafva varit husfoglar sedan urminnes tider och trifvas i nästan alla
klimat; men bland dem finnas flere olika slag, åtskilda både i utseende och godhet.
Hönsens förnämsta födoämnen äro korn, kokta rotfrukter, insektlarfver m. m.
Kalkoner (sid. 250), tillhöra hönsslägtet men äro betydligt större; de födas
med samma slags mat som höns och underhållas för sitt kött.
Gues och Ankor (sid. 252) äro simfoglar, hvilka endast trifvas der tillgång
finnes på vatten; båda värderas för såväl fjäder som kött.
Till sist torde bland husdjuren böra omnämnas äfven ett annat slägte, som
genom sin direkta nytta för egaren förtjenar mera uppmärksamhet än deråt i
allmänhet egnas, helst föga både tid och arbete på dem behöfver uppoffras; rykt
fordra de ingen, endast någon tillsyn, och föda skaffa de sig sjelfva, både för
sommar och vinter, utan intrång på några andra varelsers rätt. Dessa djur äro:
Bin (sid. 266). Af dem fas honung och vax, hvari deras direkta nytta
består. För den, hvars sinne§är det ringaste öppet för naturen och dess
mångfaldiga verksamhet, kan svårligen ett mera både nöjsamt och intressant studium
finnas, än betraktandet af dessa små djur, deras samhällsordning, flit och
konstfärdighet. Ett bi-samhälle, vanligen kalladt bi-stock, består af flera tusende
varelser, lefvande och arbetande i den fullkomligaste endrägt under en konung eller
rättare drottning som kallas Vise, hvilken är hona och moder till alla de öfrige.
Vilda bin bo vanligen i någon ihålig trädstam, men för tama bin begagnas
kupor, hvilka göras af halm, vanligen i form af en ringklocka. En sådan hvälfves
på en botten af trä, hvilken på ena sidan har en utstående kant; midt för depna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
