Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä vidare framåt. Det är nödigt, att kedjan framgår i behörig ordning, på alltid lika afstånd
mellan hvar person; är marken stenbonden eller bergig, så utses de ställen, der träd anses kunna
växa, med iakttagande af, att skilnaden mellan bvar planta blir, så vidt möjligt är, omkring 2
alnar. Der jorden är bar, eller endast betäckt med kort mossa, behöfver backan icke användas,
ntan endast fröna med fingrarna nedläggas så, att de komma i jordytan. Det är nödvändigt tillse
att fröna icke djnpt nedgräfvas eller öfvertäckas med jord tjockare än högst 4 tnm, samt att inga
grästorfvor eller dylikt läggas öfver dem.
Detta 8åningssätt lönar det dervid påkostade besvär på flere 6ätt: man får träden växande
i jemna rader, hvilket icke är fallet vid bredsining; man kan efter behag få en plats beväxt
med ett enda trädslag eller dessa blandade, och man undviker att träden på somliga ställen växa
alltför tätt, nnder det andra fläckar äro alldeles bara, hvilka båda fall oftast inträffa då besåningen
sker genom viaden från qvarstående fröträd. Ar den plats, der skogsplantering skall ske, mycket
öfverväxt med Ijnng, bör denna först undanrödjas, helst .genom bränning, ty bland tät ljnng hafva
trädplantor svårt: att komma fort. — Det torde måhända ej vara öfverflödigt här anmärka, att
vid all bränning på öppet fält den yttersta försigtighet är nödig, och aldrig bör företagas efter
långvarig torka, allraminst i granskapet af hns eller växande skog, ty genom bristande
uppmärksamhet härvid hafva på många ställen stora olyckor uppstått.
Trädfrön for sådd böra alltid tagas från mogna och friska träd. Deras
insamling är föj: särskilda trädslag olika, både till tid och sätt. Tall- och
gran-fröna sitta i så kallade kottar, hvilka böra aftag as under vintern och genom
värme jemte fuktighet bringas att öppna sig och släppa sina frön. Björkfröet
mognar i Augusti och September, Alfröet i Oktober, och båda måste hemtas
direkte från träden, men ek- och bok-ållon upplockas på marken då de nedfallit.
Då tall- och grankottar skola insamlas, är genom någon öfning lätt att finna hvilka som
äro tjenliga; de som nedfallit på marken eller qvarsitta öppnade, hafva redan släppt sina frön
och äro alltså odugliga. Tallkottarna kunna hemtas till i början af Mars, men grankottar
böra aftagas före Februari, emedan de eljest en vacker solskensdag lätt öppna sig och släppa
sina frön. De insamlade kottarne förvaras på ett torrt ställe och utbredas sedan på ett lakan
eller väfbotten, i ett varmt rum eller på sommaren i solskenet tills de öppna sig, hvilket
med grankottarna går lätt, men tallkottarna fordra starkare värme och behöfva någon gång
fuktas med vatten, men böra icke inkastas i ngn, som några bruka, emedan fröna då lätt
förlora sin grobarhet. Då kottarna öppnat sina fjäll skakas de i ett spånrissel, då fröna utfalla.
Dessa slås sedan i en säck, fuktas med vatten och gnidas tills vingarna lossna, hvarefter de
rensas på samma sätt som säd. — Björk- och al-frö äro så små och lätta, att de nästan alltiä
så sig sjelfva; behöfs någon gång hjelp, så böra fröna efter insamlingen förvaras tunnt utbredda,
emedan de eljest lätt brinna ihop, samt utsås jemte sina fjäll, hvarifrån de ej kunna skiljas.
Den som med fordel vill idka skogsplantering hör äfven fästa
uppmärksamhet på jordens beskaffenhet för olika trädslag. Tallen eller furan blir störst och
vackrast på djup och mager men stenfri sandbotten; granen trifves bäst på
sten-bunden mark; björken växer i hvad jord som helst, men får olika utseende allt
efter jordmånens förhållande; alen älskar lågländt och kärraktigt läge och frodas
bäst nära vatten; eken får sitt stoltaste utseende på djup jord, helst på lerbotten,
och boken har i det närmaste samma egenskap.
Der skogsplantering är verkstäld måste de unga träden äfven skyddas, om ändamålet skal)
vinnas; de första åren får betning der ej tillåtas. Största skadan göra getter, dernäst får, genom
att de späda skotten afbitas; hornboskap och hästar bry sig mindre om trädplantorna, men skada
deras rötter med sitt tramp, och svin förderfva dessa genom jordens uppbökande. Körning öfver
Dyplanterad mark förderfva äfven många unga telningar, och der sådan måste ske böra endast
dertill ntsedda vägar begagnas. När de nnga träden hnnnit den höjd, att kreaturen ej räcka
deras toppar, hafva äfven rötterna vunnit stadga, och nn kan betning ntan skada tillåtas. Så
snart trädens växtlighet kommit så långt, att deras kronor begynna trängas bör gallring företagas,
hvarvid, der träden stå tätt, alla klena och mindre välväxta borthuggas och sålnnda nödigt ntrymme
beredas åt de starkaste och frodigaste.
Till fördelarne af skogarnas begagnande hör äfven rätta tiden för trädens
fällning; erfarenheten har ådagalagt, att om fällning och upphuggning sker under
trädets vinterhvila, d. v. s. från November till Februari, så har virket betydliga
företräden framför det, som huggits vid andra årstider, antingen detta skall
användas till bränsle, kolning eller slöjd. Att fälla träden och sedan låta dem
längre tid ligga hela och oafqvistade, är i många afseenden mindre fördelaktigt,
för att icke säga rent af skadligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
