Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berøabrttk.
Då landtbrukets ändamål är, att förmå naturen till alstrande af for lifyet
nödiga produkter, så är bergsbrukets att i dagen frambringa den rikedom, som
redan finnes, fastän, som skalden säger, “skrinlagd1*; benämningen bergsbruk är
en enkel följd deraf, att förvaringsrummen, derifrån dessa rikedomar upphemtas,
utgöras hufvudsakligast af våra berg. De produkter, som sålunda tillgodogöras,
äro förnämligast alla slags metaller, bland hvilka i Sverige erhållas guld, silfver,
koppar, jern, bly, zink, kobolt och nickel; men derjemte fås af bergsbruket många
andra salder, hvaribland hos oss svafvel, vitriol, rödfärg, alun och blyerts,
hvar-jemte hit äfven räknas upphemtande af stenkol samt bearbetande af hvarjehanda
stenarter, såsom marmor, porfyr, slipstenar, qvarnstenar m. m.
Tiden för bergsbrakets första början inom vart fädernesland kan icke uppgifvas; att det är
bland de äldsta näringar, som här idkats, är emellertid påtagligt. Här finnas åtskilliga i forna
tider bearbetade ställen, som kallas »hedengrnfror«, hvilket häntyder på deras npptagande före
kristendomens hitkomst, men detta torde dock ej få tagas såsom fullt säkert. Af hvad historiska
anteckningar gifva vid handen kan man slnta, att Sala grufva redan bearbetades nnder Knnt
Erikssons tid, 1168—1195. De äldsta bergverken synas varit beräknade på erhållande af silfver
och koppar, och ett af Sten Stnre den äldre år 1481 ntfärda.dt bref till erkebiskop Jakob antyder,
att vårt yppersta jernmalmsfält, Dannemora, i början icke bearbetades efter jern, ntan efter
silfver. Produktionen af de9sa båda metaller var också dessa tider betydlig; Sala grufva ensamt
lemnade årligen omkring 20,000 marker silfver, och i Faln grufva tillverkades 1650 ej mindre
än 20,321 skeppnnd koppar. Sedermera hafva dessa förhållanden nndergått flere föräudringar; i
våra dagar är jern den rikhaltigaste produkten.
Metallerna äro i naturtillståndet merändels inmängde i sjelfva stenen,
derur de genom stark hetta kunna utsmältas; sådan sten kallas Malm. och
genom blotta påseendet kan en deruti kunnig person såväl skilja malmen från
andra stenar, deruti inga eller föga metaller finnas, som bestämma hvad slags
metaller, som deri ligga förvarade och genom ändamålsenliga åtgärder kunna
tillgodogöras.
För att åtkomma malmen har man på många ställen arbetat sig djupt in i bergen, och
sådana öppningar kallas grufvor. Allt efter malmstreckens gång hafva dessa öppningar, tid efter
annan, fått olika riktningar, med hvar sina namn, de som gå ensamt på djupet kallas schakter,
de som gå mer och mindre vågrätt benämnas orter, sträckor, stollar m. m. Der en grnfvas
öppning i följd af malmens utbredning på ytan gjorts mycket vid, får denna namn af slät.
Eljest göres dagöppningen så liten som möjligt, för att undvika med regn och snö öka det
vatten, som i alla fall genom bergets springor intränger i grufvan, alltsom denna blir djup, och
för hvilkets bortskaffande dyrbara anläggningar med pumpverk och dylikt måste anskaffas.
Brytningen sker hufvudsakligast med dynamit eller andra nitroglycerinhaltiga sprängämnen, men
äfven genom kilning, der bergarten är lösare såsom i stenkolsgrufvor. Den lösbrutna malmen
uppfordras i stora tunnor, kallade baljor, dels af plåt och dels jcrnbeslagnu, hvilka genom
hissverk gå upp och ned i schaktet; samma väg gå äfven så väl de förnödenheter, som i grnfvan
erfordras, som stenar och annat för arbetet hinderligt, äfvensom personer, för hvilka dock oftast
finnas stegar, hvarpå de kunna klifva. I djupa grufvor äro luftvexlingsinrättningar äfven nödiga,
och upplysningen dernere verkställes med lampor eller bloss.
Den sålunda erhållna malmen inlägges sedan i dertill beredda ngnar, hvarftals med kol,
och genom af vatten- eller ångkraft drifna bälgar eller biåsmaskiner nppdrifves hettan så långt,
att metallen smälter och sålunda kan erhållas. Denna behandling är likväl olika för särskilda
slags metaller: jernmnlmen smältes i s. k. masugnar, hvarefter det smälta jernet genom en
öppning får utrinna i formar af sand och stelna i stycken, som kallas gösar eller tackor. Härvid
kan äfven gjntas grytor, paunor, spishällar och dylikt. Det ur masugnen komna jernet kallas
tackjern och kan icke smidas förrän det genomgått behandling ä halfsmält tillstånd uti en härd
eller ngn, der en del kol och andra främmande ämnen bortbrännas. Kopparns behandling är
Bnnorlnnda; malmen genomgår först s. k. röstning, hvarefter den smältes och undergår ett slags
rening som kallas gärning eller ock behandlas den på den s. k. våta vägen genom läkning och
utfällning; kopparn kommer sedan i handeln under namn af garkoppar.
Den malm, hvarnr smältes bly, kallas blyglans; som denna merändels äfven innehåller litet
Bilfver, kallas den också silfvermaim. Då silfret uppgår till minst 3 u 4 lod på 100 skålpund
malm, så lönar det sig att smälta ut silfret ut blyet; detta tillgår på det sätt, att blyet hålles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
