- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
673

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi hafva här förut (sid. 559) omuämndt, att benämningen Sköna konster
blif-vit tiilagd sådana göromål, der kroppslig färdighet ej är tillräcklig, utan själens
förmögenheter, förnuft och snille, måste vara öfvervägande, om de vid sin
fulländning skola vinna något erkännande. För denna slags verksamhet har man
antagit benämningen Teknologi, hvilken dock är i viss mun oegentlig, emedan detta
ord af grek. r/jjw? (konst, handtverk, yrke) och loyot (lära), enligt dess allmänna
betydelse innefattar alla slags konstfärdigheter, men i begränsad mening upptager
endast sådana, hvarigenom de råa naturalstren göras användbara för menniskans
behof; således från sitt område uteslutande de grenar af mensklig verksamhet,
hvilkas alster förnämligast afse att tillfredsställa skönlietssinnet, 3åsom poesi,
musik, artistisk målning och högre bildhuggarekonst, hvilka likväl alla räknas till
de göromål, som betecknas med benämningen Sköna Konster.

De till förevarande kunskaper hörande verksamhetsgrenarne äro redan här
förut på livar sina ställen anförde. Poesien står beskrifven under Verskonsten,
sidd. 35—42; Musiken är af handlad på sidd. 43—53, och dess historia anförd
på sid. 566; Målarekonstens historia står antecknad på sid. 567, Bildhuggarekonstens
på sid. 560 och Bggnadskonstens på sid. 561. Målare- och Bildhuggarekonsterna
kallas vanligen bildande koyister, emedan de efterbilda synbara föremål. Att här
ingå i en mera detaljerad beskrifning öfver dessa båda skulle förorsaka stor
vidlyftighet och det oaktadt bli af föga intresse för dem, som icke egnat sig deråt;
de åter, som detta gjort, skulle af en sådan beskrifning hafva ringa nytta.
Deremot torde någon kännedom om byguadskonsten vara af mera fördel för sa
väl byggmästare som iclce-byggmästare, hvarför vi öfver dennas hufvudgrunder
skola meddela en kort öfversigt.

UggnaUsHonnt (Arkitektur). Denna benämning innefattar i sin
vidsträcktare bemärkelse flera sorter bygnader, deribland såväl alla slags hus, som
äfven vägar, broar, dammar m. m., och delas alltså i Landbygnadskonst och
Vattenbygnadskonst. Skeppsbygnad samt anfalls- och försvarsmedels
tillrustning i krig höra likväl icke hit. Ordet Arkitekt är rent grekiskt, sammansatt
af diiyi (förnämst) och rtxrmv (handtverkare, konstnär). Till att vara arkitekt
eller byggmästare erfordras att kunna uppgöra ritning och kostnadsförslag till
en bygnad samt leda dess uppförande och fulländning.

Vid utförande af ett bygnadsföretag, af hvad art detta må vara, bör väl
i allmänhet största afseendet fästas vid arbetets blifvande varaktighet. För
sådant ändamål är af mesta vigt att tillse dugligheten af de härtill använde
ma-terialier; dessa utgöras liufvudsakligen af antingen trä eller sten, den senare
endera naturlig eller konstgjord. Såsom sammanbindningsmaterialier användas
dels jem, dels murbruk, och som bimaterialier förekomma rör, halm, mossa m. m.

Träm/rke. Bland de hos oss växande trädslagen äro blott två, hvilkas virke
anses tjenligt till egentligt bygnadsämne; dessa äro furu och gran, hvilka bägge
härtill användas ömsom såsom bjelkar, timmer, plankor, bräder m. m.

Furu begagnas mycket till alla 9lags bygnader, både till lands och vatten, emedan det
fås för bästa priset samt eger en betydlig varaktighet, särdeles om det är mycket kådfullt eller
hvad man kallar fett; der träet alltid förblifver under stillastående vatten bibehåller det sig
oförändradt i århnndraden. På ställen som äro utsatta för hetta ar furuträ mindre tjenligt, helst
om det skall oljemålas eller förgyllas, ty kådan, som af värmen blir flytande, uttränger och blir
synlig på ytan. Gran begagnas äfven till alla slags bygnudsvirke, dock helst till golf, takstolar
och dylikt, som ej är utsatt för omvexlande väta och torka, samt är särdeles tjenligt till pålning,
emedan det, utestängdt från luften, aldrig ruttnar; kådigt trä är bä9t, men sådant, som vissnat
medan det stod på roten, är odugligt. Lärkträds ved är af alla träslag det till bygnudsvirke
tjenligaste; det är hårdt, segt och varaktigt, kastar sig icke, får inga sprickor och är af sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free