Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillagningen, särdeles eldens inverkan, tillintetgöras, hvarför sådan är mera
be-höflig för de hithörande ämnen, som skola användas till mat. Hit höra äfveu
alla slags inläggningar, syltning, torkning m. m., hvarigenom den fördel tillika
vinnes, att matvarorna längre tid kunna förvaras från förskämning. På senare
tider har man allt mera lagt sig vinning, att förhindra födoämnenas förskämning.
Dervid spelar först och främst isen en stor roll, men äfven aseptin, salicylsyra
m. m. begagnas härtill.
Det är nödvändigt att alla matvaror, antingen de tillagas genast eller beredas till förvaring,
äro fullkomligt friska. Kött efter sjuka eller sjelfdöda kreatnr är mindre tjenligt till föda, och
äfven växtämnen, som äro ruttna eller pl annat sätt skämda, kunna, om de förtäras i för stor
myckenhet, förorsaka sjukdomar. Olja är för menniskokroppen föga passande till förtäring, helst
den uppväcker äckel och vämjelse; så äro äfven alla mycket feta matvaror, som naturligtvis
innehålla mycket olja, mindre helsosamma och böra följaktligen endast sparsamt begagnas; samma
förhållande är äfven med alla slags kryddor. Bland dessa äro en del, hvilka ej allenast äro
oskadliga utan tillika mycket nyttiga; sådana äro: Salt, som icke allenast skyddar mot förruttnelse,
utan derjemte gifver åt eljest osmakliga rätter en retande egenskap; Socker, innehålles till större
eller miodre mängd i alla växter, gör födoämnena ej allenast smakligare utan äfven mera
lättsmälta; Ättika har samma upplösande egenskap, som salt och socker; men alla dessa tillsatser
måste ske måttligt, ty i för stor skala verka de skadligt. Bland öfriga kryddor äro: Citronskal,
något hettande och befordrar matsmältningen; Kummin, Anis och Fenkol lindra väderspänningar;
Muskot är magstärkande, men, likasom Saffran, något döfvande; Kanel, Nejlikor, Kardemumma,
Senap, Ingefära och Peppar äro hetsande och retande samt passa bäst för äldre personer.
Ingendera af dessa innehålla några egentliga födoämnen, och böra derför endast begaguas för att gifva
maten en angenäm smak; begagnade i för stort mått, verka de störande på kroppens helsa.
Till dryck är rent och klart källvatten det naturligaste, förträffligaste och
sundaste, och bör vara en frisk persons enda, dagliga dryck. Af de ämnen, som
vanligen blandas i vatten för att göra detta smakligare, äro mjölk, mandelmjölk,
bärsafter och andra ur frukter pressade eller kokade vätskor, ej allenast
oskadliga utan tillika helsosamma och födande. Antingen vattnet begagnas ensamt eller
uppblandadt bör det vara godt och friskt; bäst är det som upprinner ur sandig
eller bergig jordmån. Stillastående, orent, sumpigt och ruttet vatten bör undvikas,
men kan göras njutbart genom att det silas genom sandsten, sand eller kolstybb.
Svagdricka är äfven en god dryck, särdeles för fullväxta arbetare, men bör vara
väl kokt och jäst samt hvarken för färskt eller gammalt och surt. Öl är
helso-samt för dem som äro i stark rörelse, men för stillasittande åstadkommer det
gerna pussighet, andtäppa, slemhosta, hämorrhoider o. s. v. Starka drycker,
såsom bränvin, rom, arrack, vin m. fl. är bäst att alldeles undvika, åtminstone för
dagligt bruk; måttligt nyttjade äro de väl ej direkte skadliga, men också i intet
afseende nyttiga; hvad som talas om nyttan och behöfligheten af aptitsupen, med
mera dylikt, är endast munväder, utan någon giltig grund, och har genom många
erfarenheter blifvit fullkomligt vederlagdt. Att alla spirituösa drycker äro
naturstridiga bevisas deraf, att djuren afsky dem, och att menniskan endast genom
flere försök kan vänja sig dervid och slutligen finna dem smakliga. Ett
undantag bör måhända göras för äldre personer som behöfva någonting spirituöst,
naturligtvis måttligt njutet, för att höja de sjunkna krafterna, och härvid bör det
gamla latinska ordspråket ihågkommas, att vin är de gamlas mjölk.
Vid ätande och drickande bör man aldrig förbise, att dessa handlingars enda ändamål är
att underhålla kroppen och ersätta hvad som genom hans verksamhet går förloradt, det vill med
andra ord säga, att stilla hunger och törst. Hvad som går deröfver är skadligt eller
åtminstone icke nyttigt, följaktligen bör ingenting förtäras endast för att tillfredsställa smakens retelser,
ntan dermed npphöras då natnrens kraf är tillfredsstäldt. Måltider böra intagas på vissa timmar,
helst tre gånger om dagen, på det magen må hinna upplösa hvad han mottagit innan nytt. förråd
tillkommer; dricka kan ntan fara intaga3 när törsten så fordrar, vare sig mellan, före, under eller
efter måltiden, dock bör det ske forsigtigt och kalla drycker undvikas då man är varm; om
drick-ning sker långsamt så släckes törsten fortare, än om man dricker hastigt. Att dricka blott af
vana, eller omåttligt, är alltid skadligt.
Bland mest brukliga lyxartiklar i denna väg torde följande förtjena
omnämnas: Kaffe, det svagare könets bränvin, är hetsande och muntrande, men innehåller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
