Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Messling och Skarlakansfeber, samt icke smittosamma, såsom Ros, Frisel,
Nassel-fobor o. s. v. Alla dessa sjukdomar likna hvarandra doruti, att i allmänhet
löga eller ingen medicin fordras, utan blott en omsorgsfull skötsel.
Skarlakansfeber är en af de svåraste barnsjukdomar, och ofta stöter till densamma difteri
i halsen hvarför läkare olördröjligen bör tillkallas, i afvaktan bör gurgling ske
med chlorsyradt Kali 10 gr. på 200 gr. vatten. Den sjuke bör holst ligga tilL
sängs i ett måttligt varmt rum, samt omsorgsfullt skyddas för drag och hastig
omvexling af luft, särdeles köld. Ar febern mycket stark med häftig
hufvud-värk och yrsel, eller är halson svårt angripen, så kan undantagsvis bloduttöm-
ning ske mod blodiglar på nacken eller halson; dock bör, om möjligt, läkare
rådfrågas, ty dessa sjukdomar tillåta i allmänhet ej någon försvagande
behandling. Ett ymnigt drickande, litet i sänder men ofta, är ej allenast nyttigt
utan äfven nödvändigt; har den sjuke svårighet att svälja och derför vill
undandraga sig driekning, bör han flitigt påminnas derom. Till dryck begagnas
helst tunna soppor, utblandade med bärsafter, äfvensom mjölk. Saknas öppning,
så bör sådan befordras med lätta lavemanger, minst hvarannan dag. Sedan febern
är förbi, bör fria luften undvikas så länge såren ej äro läkta eller huden ännu
kännes ömtålig.
Värk. Så kallas med ett gemensamt nninn en stor del plågor, som på olika
sätt ansätta menniskroppen, än på ett, än på ett annat ställe, stundom åtföljde
af feber, dock oftast utan sådan. Den allmännaste af dessa plågor är
Gikt. Orsaken till denna sjukdom kan stundom vara arf efter giktsjuka
föräldrar, och är nästan alltid en följd af vekligt lefhadssätt med frosseri och
missbruk af viner (hvarför den också kallas Rikemanssjuka), stillasittande och lättja
samt utsväfhingar i kärleksväg. Detta onda k%n sätta sig i hvilken kroppsdel
som helst, börjar vanligast i trakten af någon mindre ledgång, först med värk,
som sedan öfvergår till svullnad och en olidlig smärta vid försök att röra leden;
dessa plågor äro oftast åtföljda af feber. Gikt får namn efter de delar han
intager, såsom podager (fotgikt) och chirager (handgikt).
Att utrota eller fullständigt bota giktsjukdom, der denna blifvit inrotad har i alla tider
ansetts svårt, och af medikamenter är föga hjelp att vänta. En gammal regel är, att den, som
vill slippa gikt, måste lefva som om han vore fattig. Häraf följer, att den, som genom frosseri
och annan oordentlig lefnad ådragit sig sådana plågor, måste ändra lefnadssätt om han vill åter
bli frisk; men detta bör ske tidigt, helst efter första anfallet, ty blir sjukdomen gammal, så
hjelper dieten föga. Hvad för öfrigt är att bärvid iakttaga består hnfvndsakligast uti att hålla
sig varmt klädd och isynnerhet de sjnka delarne väl omlindade med flanell eller annat ylle,
undvika fuktig kyla, förtära litet och lättsmält mat, .taga lagom kroppsrörelse, men afhålla sig
från sinnesrörelser, tnngt arbete och rnstande nöjen. Ar öppningen trög, så befordrars den med
lavemang eller intagande af lösande medel, men egentlig laxering bör helst undvikas. Har gikten
ntbmtit, så hålles den sjnke delen fortfarande varm samt fullkomlig stillhet och är febern häftig,
så gifves kylande pulver theskedtals. Sällan och endast hos nnga, starka och blodfnlla personer
behöfves en åderlåtning. Anfallet kan ofta lindras med massage, det vill säga, gnidning af den
sjukes leder, 1—2 gånger dagligen (se4&n stället blifvit insmort med fet olja) nnder 10—15
minuters tid, först högst lindrigt, sedan något starkare: gnidningen bör ske nedifrån uppåt.
Invärtes medel båta föga, dock kan man försöka. Tinctnra Colchici, 20 droppar 2 ggr dagligen,
tålamod och vaxtaft är bäst, säger tysken. Har sjukdomen gått öfver, så är nödvändigt att med
fortsatt diet och förbättradt lefnadssätt söka om möjligt förebygga dess återkomst, helst förnyade
anfall nästan alltid äro svårare och långvarigare än det första.
Reumatism, torrvärk. Denna liknar i vissa fall giktvärk, men skiljer sig
derifrån genom att merändels uppkomma hastigt, utan föregående störd
matsmältning, icke fästa sig i de små • ledgångarna utan oftare i de större, äfvensom i
kroppens seniga och köttiga delar, samt att ej återkomma på bestämda tider.
Reumatisk värk är än flyttande, än fixerad på något visst ställe, stundom åtföljd
uf feber, men någon gång utan sådan. Den delas i hetsig och kronisk reumatism
och får olika namn. efter den väfhad och det ställe den angriper, såsom musktdä/r
reumatism, ledgångsreumatism, samt höflvärk och lårvärk då den sitter i höftleden
och går nedåt låret, stundom ända till foten; korsvärk har sitt säte i korsryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
