Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med retande medel, stingspiritns, slagvatten, kamfertolja o. a. v. Har slaganfall inträffat
omedelbart efter magens öfverlastning med mat, och isynnerhet med rusgifvande drycker, böra
dessa ämnen sä fort som möjligt är nttömina9 med ett kräkmedel-, inträffar sjelfvillig kräkning,
så npphjelpes den med dricknmg af ljumt vatten.
Bland nervsjukdomar finnas äfven åtskilliga andra, livilka icke medföra
förlust af medvetandet; sådana äro: Lamhet, då i någon del af kroppen
rörelseförmågan är minskad eller alldeles borta, utan någon märkbar yttre orsak; vanligen
men ej alltid saknas äfven känseln i denna kroppsdel, som tillika kännes kallare
än den öfriga kroppen och ibland borttynar. Lamliet är ofta en följd af slag,
men kan äfven uppkomma utan annan sjukdom; då någon del af kroppen hastigt
förlamas, stundom utan att den sjuke vet deraf, kallas detta nervslag, eljest kan
detta onda längre tid förebådas af krypning och småningom tilltagande darrning
i lemmen. Kramp, bestående i mer eller mindre uthållande styfhet och
sammandragning af en eller flere delar af kroppen. Detta onda har flere grader,
af hvilka den lindrigaste kallas sendrag, som ofta utan synlig yttre orsak sätter
sig i vadorna, fotterna, armarna, fingrarne, halsen o. s. v., men merendels snart
upphör af sig sjelf, blott genom att röra den lidande lemmen. Högre grader af
kramp uppkomma vanligast af yttre orsaker, såsom sår af krossningar eller
benbrott, oftast då sådan nalkas sin läkning, stark förkylning, undertryckta
sinnesrörelser, sjukdomskastningar m. m. Den svåraste ’graden är Stelkramp, som
vanligen börjar i strupen och derifrån sprider sig till kroppens öfriga delar, som
böja sig i ovanliga former och styfna. Yisar sig styfheten endast i underkäken,
som tillslutes så, att munnen ej kan öppnas, kallar man detta munläsa.
Sendrag fordra sällan någon särskild åtgärd, och ställets gnidning med flata handen är
merändcls tillräckligt för det ondas fördrifvande; i envisare fall frotteras med varm olja,
kamfertolja, och bar krampen visat benägenhet att återkomma i någon viss lem, bör denna hållas
varm med flanell eller harskinn, eller dagliga ingnidningar af svafvelsalva. Stelkramp hr deremot
farlig, hvarför läkare så snart som möjligt bör tillkallas. Kan sådan ej ntan tidsutdrägl
ankomma, så användas ljumma bad försatte med asklnt, jemte laremnngcr samt pnlvcr af 25 cgm
mo8kus, att intaga hvaranuan timme i ett par theskedar the på arnikablommor. Vid munläsa
sättas 10 ii 12 blodigler i nacken, jemte användande af ljumt bad med lut, frotteringar långs
ryggraden med linimcut försatt med l/4:del gråsalva, samt varma grötomslag kring käken; finna3
skäl att förmoda stockningar i magen, så sättes lavemang.
Blödningar. Sådana uppkomma atundom i någon af kroppens inre delar,
utan att någon yttre orsak är märkbar. De inträffa ibland hastigt, utan
föregående förändringar i kroppen, meh oftare förebådas de af allmänt illamående,
hetta, tryckning, spänning eller bultning, och då den utbryter skor det antingen
droppvis eller i jemn stråle och åtföljes af illamående, svottning, kalla lemmar,
darrning, kräkning och vanmakt; öfverlemnad åt sig sjelf, kan blödningen väl
sjelfmant upphöra, men också med korta mollanskof fortfara tilldess den medför
fullkomlig vanmakt och död, eller grundlägger obotliga sjukdomar; sådana följder
kunna dock genom i tid vidtagen tjenlig behandling förekommas, hvarför dessa
åkommor icke böra med likgiltighet åses. Hithörande blödningar äro: Näsblod,
Lungblödning, Magblödning, Urinblödning och Gyllenåder, samt för häftig och för
länge ihållande reglering.
Näsblod, då blod flyter ur den enu eller, mera sällan, ur begge de främre näsöppningarne,
är den vanligaste af dessa slags blödningar, som oftast förekommer hos unga personer; den
är merändels af ingen vådlig betydenhet och behöfver icke hämmas, om den ej blifver alltför
mattando; endast då den ofta återkommer och blir så häftig, att benägenhet för svimning börjar
kännas, med försvårad andedrägt, ringning för öronen och blekhet i ansigtet, måste blödningen
stillas. Ett enkelt och i de flestn fall tillräckligt medel till näsblods hämmande är att hälla
litet kallt vatten i nackgropen; hjelpcr ej detta, så kunna följande åtgärder försökas; kalla
omslag kring näsan, pannan, nacken och könsdelarne; fotbad så djupt som till knäna, hvari den
sjuke dock bör sitta en liten stund; kallt vatten eller ättikeblandning indrages i näsan; en vel
af linneskaf eller fnöske införes så långt som möjligt i näsan, och för att göra denna ännu
mera blodstillande, kan den förut doppas i ägghvita och beströs med stött alnn eller ett pnlver
af harts, kol och körsbärskåda; invärtes gifves sura droppar 30—40 i ett glas vatten, eller
mjölökspulver (secale cornntum), 20—30 cgm hvar eller hvarannan timma. Någon gång händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
