Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benen o. 8. v., jemte befordrande af öppning, bvartill bästa laxermedlet är svafvelblomma, ensamt
eller tillsammans med lika mycket cremor tartari, hvaraf intages en thesked 3 A 4 gånger om
dagen, till dess verkan följer.
Yttre sjukdomar. Under denna benämning inbegripa vi här alla de skador
och tillfälliga åkommor, som med eller utan främmande inverkan kunna uppstå
i någon af menniskroppens yttre delar. Sådana äro af många slag och ofta utan
betydelse, men inga dylika böra bohandlas med likgiltighet, helst exempel finnas
på ganska små åkommor, som slutligen medfört döden, hvarifrån också härleder
sig ordspråket: “små sår och fattiga föräldrar bör ingen förakta."
Blodsår, tillfälligtvis uppkomna genom yttre åverkan, som genomträngt
huden, så att blod uppkommer. Den enklaste och säkraste behandlingen af alla
sådana är, att genast lägga på blåsa med kallt vatten eller is; liäraf fortages
ömheten och bulnad forebygges. Sedan blödningen stannat tvättas såret rent med
vatten, eller ännu bättre med carbolsyrevatten (1 del på 100) sodan pålägges
salicylsyrepapper eller salicylsyretaft, compress och linda, och ombindes med linne,
hvarpå det läkes • utan vidare omsvep, såvida det endast är skrubbsår eller eljest
foga djupt; har det uppkommet af hvass egg, så böra vid förbindningen de åtskilda
sårkanterna fogas noga intill hvarandra. Har deremot såret gått djupt och
någon pulsådra eller annat större blodkärl blifvit afskuret, så stannar blödningen
icke sjelfmant, utan måste stämmas. Ar en pulsåder öppnad, så kommer ljusrödt
blod stötvis eller i en hoppande stråle; från en blodådra kommer mörkrödt blod.
i jernn strålo. Kan man få tag i det blödande kärlet med en tång, sä
kringvri-des detsamma några hvarf, så att blödningen upphör; i annat fäll måste starkt
åtdragna band anläggas, för pulsådra ofvanför men för blodådra nedanför såret.
Ett djupt hugget eller stucket sår måste tillses att det väl läkes i botten, på
samma gång dess kanter förenas; i detta fäll, äfvensom då något stycke af huden
är borta, behandlas såret som strax här nedan beskrifves.
Buhiande sår. Hit höra sådana -sår, ur hvilka var flyter. De uppkomma
ofta af inre bulnader, som uppbryta till sår, men kunna också härleda sig från
vårdslöst behandlade blodsår. Är det utflytando varet gult och tjockt, och
sårets inre rent och friskt, så anses det godartadt och ingen fara för handen; men
är sårets botten oren, smutsigt grå eller grönuktig, dess kanter hårda och torra,
och afsöudras derifrån ett tunnt, vattenaktigt eller i grönt stötande var, så kallas
det rötsår och fordrar en omsorgsfull behundling; detta forekommes om såret
genast blifvit behandladt med carbolvatten, salicylsyretaft eller borsyrelösning
(1 del på 25). Uulnande och äfven rötsår behandlas numera ej med grötar, utan
med det Listerska förbandet. Sedan såret blifvit rengjordt med carbolvatten,
rän-derne hopfogade, lägges derpå vaxtaft, som förut varit indränkt i
carbolsyre-eller borsyrelösning, deröfver ett flerdubbelt lager af gaze och vadd, hvilka
förut varit preparerade med antiseptiska medel, ,så ett lufttätt tyg, och slutligen
en binda.
Den sjuke bör hålla den säriga delen fullkomligt stilla samt föra en lätt diet, med
undvikande nf allt hårdsmält och spirituöst. Dä särct börjar läkas vill gerna ’svallkött deri uppkomma;
detta består i ett mörkrödt, svampigt, lätt blödande kött, som uppskjuter öfver sårkanterna. När
sådant varsnas bestrykas de högsta ställena hvarannan eller tredje dag med frätsten (lapis
infer-nalis) eller beströs med en nypa bränd och pulveriserud alun, hvarefter stället den dagen
forbindes, med en tin, torr linnelapp. Om såret behandlas på ofvannämda sätt, uppkommer sällan svalljiött.
Elakartade varsår, kallade rötsår, kunna uppkomma på alla delar af kroppen, men träffas
oftast på benen, hvarest den mest obetydliga såruad lätt kan öfvergå till ros och ett svårläkt
rötsår deraf blir följden, hvarför all yttre skada pä benen bör omsorgsfullt vårdas. Ett genom
stöt eller skafning uppkommet färskt bensår baddas först med kallt vatten och betäckes derefter
med en linnelapp, tunnt bestruken med rosensalva eller cerat, eller ock doppad i olja; härigenom
forekommes merändels ros, och såret läkes. .Ros i sår igenkännes deraf, att såväl såret som dess
omgifningar äro högröda och uppsvälda. Ar såret stinkande och orent, så begagnas först svagt
klorkalkratten, som beredes på det sätt, att en thesked klorkalk blandas i ett halfstop vatten; i
detta vatten, eller ock i kamomillthé, doppas en linnelapp och lägges på såret, samt fuktas ånyo
genom påhällning, så snart han torkar; härmed fortfares till dess såret synes rent med rödt kött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
