Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i botten, och stanken är borta, hvarefter såret behandlas som ofvan är sagdt, med varma grötar i
fall det värker och sedan med linnebinda. Under tiden bör sträng diet iakttagas, endast lätta
födoämnen förtäras och all hårdsmält, saltad och kryddad mat jemte spirituosa sorgfälligt
undvikas; det sjuka benet får icke mödas eller hållas nedhängande, utan ligga horisontelt, och sedan
såret är läkt bör benet längre tid hållas lindadt med en smal ofållad binda. Stillhet i säng eller
på soffa strax efter uppkomsten af ett bensår har mäktigast och fortast befordrat läkningen och
förekommit bildningen af ros och rötsår. Rötsår på andra ställen af kroppen behandlas på samma
sätt; mycket djupa och frätande rötsår fordra äfven invärtes behandling, hvartill läkareråd
erfordras, emedan inga allmänna föreskrifter härför kanna lemnas.
Jludlöshet, Skaf sår. Af hetta uppkommen hudlösket i ljumskame eller
andra leder fordra sällan annan behandling, än att tvättas med kallt vatten eller
blyvatten och derefter med linne skyddas for skafning, då de snart läkas. Att
inpudra sådana ställen med potatismjöl är äfven nyttigt. För hudlöshet mellan
tårna är ett godt medel att, sedan foten blifvit väl rentvättad från smuts och
svett, på det sårade stället lägga kol af brändt linne, som med en tjenlig
förbindning qvarhålles till läkning följer. Vid skoskaf eller annan klämning,
der-vid bläsor uppkommit, stickes först hål i blåsan med en nål, och den deri
varande vätskan utkramas, hvarefter stället smörjes med cerat eller talg och
öfver-täckes med en linnelapp, då ömheten snart försvinner.
Brännsår äro bland de mest smärtfulla af alla yttre kroppsskador, vare sig
att de uppkommit af torr’ eld eller heta vätskor (skållning). I lindrigaste
graden synes på det brända stället blott en röd fläck, i högre grad uppkommer der
blåsor och i högsta graden förstöres skinnet alldeles, så att ett öppet sår bildas.
Hvilketdera som sker utmärka sig dessa skador så väl genom sin långvariga
brännande sveda, som genom svårigheten att läkas, helst vid högsta graden, då
skadan vanligen äfven trängt sig mera åt djupet.
Det första som vid erhållen brännskada bör företagas är, att det brända stället genast
ncddoppa8 i kallt vatten. Kan detta ske tillräckligt hastigt, d. v. s. i samma seknnd som
olyckan skett, så äro alla onda följder derigenom forekomne; sällan tinnes likväl vatten så nära till
hands, eller så hastig beslutsamhet hos den sknda’de. Hafva blåsor uppkommit eller skinnet
blifvit aftlått, så fortsättes med att hålla såret i kallt vatten eller, om detta ej kan ske, bada det
med i kallt vatten doppade handduknr, som ombytas innan de bli varma; linnes is eller snö kan
sådan i stället användas. Om härmed fortsattes till dess all hetta är utdragen och iugen sveda
mera kännes, så är äfven all fara förbi och såret läkes Jätt med iiggolja eller linolja, som strykes
på linnelappar och pålägges. Ar skadan betydlig till djup och vidd, så behöfs 3 u 4 dagar för
att borttaga svedan med vatten, och om feber tillstöter måste deu sjuke behandlas med laxermedel
och ymnigt drickaude. Såret måste sedan, om det är mycket djupt, behandlas såsom har förut
är sagdt om bulnande sår. Det bör isynnerhet hållas väl betäckt och skyddadt för luftdrag,
hvilket eljest förorsakar svår värk genom retning på de af öfverhud blottade fibrerna; såret
behandlas sedan helst med Listers förband.
Många’ andra medel mot brännskador hafva blifvit begagnade och visat mer och mindre
verkan för såväl svedans hastigare borttagande som sårens läkning. Bland sådana torde förtjenn
omnämnas; rifven rå Potatis, hvarmed såret öfvertäckes; Linolja eller deraf kokad fernissa, struken
på det skadade stället; Såpa eller Terpentinolja, på samma sätt använd; Silkestvål, fint
sönder-skafven och med ljumt vatten sammänrörd till en tjock salva, som utbredes på skinn och lägges
på det brända stället och en gång i dygnet ömsas, utan att såret tvättas; kurdad Bomull, som i
tjockt lager, eller ock en klufven bomullsvadd, lägges öfver såret och får qvarligga tills skadan
är läkt; Kreosotvatten, som påstrykés med en pensel eller med deri doppade linnelappar, hvarmed
såret betäckes 2 å 3 gånger om dagen. Sådant vatten kan beredas af en thesked skorstenssot,
som utröres med ett halft qvarter varmt vatten och silas.
Vid svårare brännskador, isynnerhet om de träffat ansigtet eller andra ömtåliga ställen, är
rådligast att anlita läkare, helst sådana sår ofta äro ganska svårläkta, bilda ovanligt ymnigt
svallkött och vilja gerna lemna snörpiga, stramande och vanställande ärr.
Kylskador. Sådana träffas mest på händerna och fotterna eller i ansigtet,
särdeles näsa och öron, samt visa sig i olika grader, nemligen som röda eller
blåaktiga knölar, samt som uppslagna blåsor eller öppna sår. Alla slags kylskador
äro mycket envisa der de en gång uppkommit; sommartiden märkas do icke, men
så snart den kalla årstiden nalkas, helst vid temperatur-förändringar, äfven från
köld till värme, börja de åter att klia samt uppbryta till plågsamt brännande
knölar och sår. De delar, som endast blifvit lindrigt skadado af köld, så att de
vintertiden visa sig röda och beta, kallar man ömkylda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
