- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
701

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryggen och är förenad med olidlig skärning och värk samt feber. En sådan är
länge hård och öfvergår ej lätt till mognad, hvarför den flitigt måste ombaddas .
med grötar samt mycket snart med kuif eller lancett öppnas, helst den,
vårdslösad, lätt angripes af brand och således är af lifsfarlig beskaffenhet samt derför
helst bör skötas af läkare. Under tiden bör njutas god och stärkande föda, dock
med undvikande af hetsiga ämnen och spirituösa drycker.

Benbrott. Att ett ben blifvit afbrutet märkes först derpå, att den skadade
lemmen icke kan riktigt röras eller brukas, samt. att han blir till sin form mer
eller mindre förändrad; ofta, men ej alltid, kännes der äfven plåga, särdeles vid
rörelser, och då lemmen röros sd, att benändarne gnida mot hvarandra, kännes
eller höres också en sakta knakning. Yid refbensbrott erfar den sjuke häftiga
stickningar och håll samt hosta vid alla hastiga rörelser och djup inandning.
Benbrott på hufvudskålen åtföljes vanligen af stark liufvudvärk, yrsel eller
sömnlik dvala, och benbrott på ryggraden medför lamhet i nedre lemmame. Om ett
benbrott någon stund lemnas åt sig sjelf, så svullna de omgifvande köttiga
de-larae, hvarigenom skadans nogare undersökning och tillrättaställande försvåras,
hvarför så fort som möjligt efter olyckans inträffande stället bör flitigt badas
med snö eller oxblåsa med isvatten, eller, i brist deraf, med i kallt vatten
doppade handdukar, som ombytas så snart de bli ljumma; är skadan på hufvudet
eller bröstet, göres tillika koppningar.

För läkning af ett benbrott bchölvas ingn salvor, smörjor, plåster, ingnidningar, intagningar
af vargpulver, messingslilspån med mera dylikt, som af okunnige qvacksalvare så ofta användas och
af en enfaldig allmoge vanligen anses alldeles nödvändiga; ntan sådana skador botas både fortast
och bäst af naturen, endast iakttages, att benändarne jemkas så nära intill hvarandra som möjligt,
i rätt naturligt läge, samt sedermera orubbadt qvarhållas i detta läge. För dessa ändamål
erfordras att sä snart som ske kan genom dragning på den skadade lemmen och .sakta tryckning med
fingrarna få de brutna ändarnc i nogaste beröring med hvarandra, hvarefter anlägges förband,
af-passadt efter lemmens beskaffenhet och skadan3 läge. Långa och smala ben, såsom armens, lårets
eller benets, stödas med rundtomkring anlagda och stadigt fastbundna spjälor, af trä eller fast
papp eller gipsförband, som göras så, att bindor indoppas i upplöst gips, och påläggas hastigt då
de sedan hårdna, och göra lemmen orörlig; refbensbrott förbindas endast med en duk eller binda,
som stadigt fästes kring lifvet. Det faller af sig sjelf, att den skadade delen på intet sätt får
röras eller mödas; är brottet i ben eller lår, så måste den sjuke jemt ligga; är det i arm, bör
denna bäras i band. Under hela tiden bör sträng diet iakttagas, alla hetsiga rätter och
spritdrycker måste noga nndvikas och mycket vatten drickas. Hos en för öfrigt frisk person läkes ett
enkelt benbrott på 6—8 veckor, hos unga något fortare, hos äldre- långsammare, men är det
omgifvande köttet såradt så att det går till bulnad, eller äro benändarna betydligt splittrade, då
åtgår längre ti3. Är ett benbrott förenadt med öppet sår, så skötes detta särskildt, såsom här förut
om sådana är ssgdt. Äro ett benbrotts omgifvande delar svårt skadade, eller ett ben krossadt, så
är läkares tillkallande nödvändigt; till förekommande af brand i såret måste stundom en sådan
lem ju förr desto hellre aftagas.

Ledvridning. Att- en lera har gått ur led igenkännes deraf, att sjolfva
leden förlorat sitt naturliga utseende och ej mera liknar den motsvarande på
andra sidan; på ett ställe kännes en onaturlig fördjupning, på ett annat en
upphöjning, hvarjemte den förlorat vanlig rörlighet och en smärtsam spänning
kännes deruti, isynnerhet då den skall böjas eller eljest röras; detta senare är
likväl ej alltid bevis på ledvridning, ty en ungefär liknande smärta kan äfven
kännas om en sena är sträckt, ett brosk skadadt eller dylikt, oaktadt sjelfva
ledgången är i sitt rätta läge.

Vilkoret för en ledvridnings botande är, att K ledgången åter i sitt naturliga skick, hvilket
man kallar dess inrättande. Detta bör ske så snart som möjligt, ty om dermed dröjes så svullnar
leden, hvaraf dess inrättande försvåras, och en ledvridning, som blifvit några veckor gammal, kan
vanligen icke sedan inrättas. Inrättandet sker genom att tvänne starka personer fatta på hvar sin
sida om den skadade leden och jemt men stadigt draga åt hvar sitt håll; i somliga fall är lika
bra att en god stund lindrigt men oafbrutet skaka den sjuka lemmen, hvarefter den vid en
lindrig dragning af sig sjelf glider in i leden. Att lemmen återgår i led märkes deraf, att en liten
knäppning dervid vanligen höres, att stället får sin naturliga yttre form samt att smärtan derefter
minskas. Den qvarvarande ömheten förgår sedan vanligen efterhand af sig sjelf; dock kunna för
dess påskyndande begagnas kalla omslag samt, om svullnad eller blodstockning der uppstått, au-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free