- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
728

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

månader, hvilbas namn härvid; inträffa på hnogarne, hafva 31 dagar, men de
hvars namn träffa fördjupningarna, hafva alla 30, utom februari, som har blott
28 eller 29,

Tycho-Brahe-Dagar. Med denna benämning har af enfalden och den
svärmiskt tanklösa inbillningen blifvit utmärkte vissa dagar under året, hvilka ansetts
vara olycksbringande för hvad på dem företagits och deraf blifvit kallade
“förkastade dagar“ eller “olycksdagar"’, och af vantron betraktats med en vidskeplig
fruktan. Ehuru man väl torde fa antaga, att tron på dylika oförnuftigheter
numera hos de flesta, om icke hos alla, är försvunnen, vilja vi dock, såsom en
kuriositet från forna tidsåldrar, här anföra nämnde dagar och hvad om dem
blifvit antecknadt. Dessa dagar voro till antalet 33, nemligen: i januari den 1,
2, 4, 6, 11, 12 och 20; i februari den 11, 17 och 18; i mars den 1, 4, 14 och
15; i april den 10, 17 och 18; i maj den 7, 15 och 18; i-juni den 6; i juli
den 17 och 21; i augusti den 2 och 10; i september den 1 och 18; i oktober
den 6; i november den 6 och 1*S; samt i december den 6, 11 och 18. Bland
dessa var den 11 januari mest förhexad.

Vår gamla Bondpraktika har om dessa dagar följande att förmäla: “För

33 dagar i året skola alla menniskor taga sig till vara, ty de äro ganska farlige,
såsom hedniske menniskor skrifvit, men ej hos de kristne. l:o De menniskor,
som blifva sjuke på någon af desse dagar, få antingen snar bot eller aldrig.
2:o Hvilka menniskor, som blifva födde på dessa dagar, de lefva icke länge: lefva
de, få de stort armod. 3:o Hvilken menniska, som fäster sig hustru eller håller
bröllop på en af desse dagar, den får inga barn. 4:o Hvilken menniska, som
flyttar af hus och hem, eller i tjenst till en annan tjenst sig begifver på desse
dagar, är alltid bedröfvad för giftas skull. 5:o Den menniska, som vandrar från
hus eller utländes förreser på någon af desse dagar, den kommer sällan hem till
sitt land igen: han skall mycket ondt utstå, och kommer han i stort armod; och
6:o Ej skall man gå till rätta med någon på en af desse dagar.“

Det behöfs ingenting annat, än bruket af det mest vanliga menniskoförstånd,
fö- att inse narraktigheten af dessa och andra dylika åsigter, hvilka rent ut
sagi’t vanära den med förnuft och eftertanke begåfvade menskligheten och äro
för .en kristen så mycket mera ovärdiga, som de, strängt taget, innebära en ren
hädelse mot den Allsmäktige. Skulle Han, som danat allt, det lilla så väl som
det stora, som styr och uppehåller allt, bestämt den ena dagen annorlunda än
den andra? Något sådant låter icke tänka sig. Samma sol upplyser alla dagar
och samma luft underhåller på dem alla hvarjo organiskt lif. — Ifrågavarande
ido har påtagligen först uppstått i någcyi forntida fantasts hjerna, på hans
uppgift antagits af en okunnig, för öfvertro öppen allmänhet, möjligen bekräftats af
en eller annan tillfällighet och sålunda blifvit folktro. Benämningen
“Tycho-Brahe-dagar“ har kommit från Danmark, der den store men fördomsfulle astronomen
Tycho Brahe (se sid. 136) genom beräkning af tillfälliga händelser för honom
sjelf och inom hans slägt, trodde sig kunna bestämma vissa dagar såsom i
allmänhet olycksbringande, och sålunda gaf ett slags bekräftelse på denna redan
förut hos folket varande öfvertro.

Vi komma nu till de namn, som finnas i vår almanacka, och vi börja med
månaderna, hvilkas vanliga benämningar härleda sig från de gamla romarne; de
svenska namnen äro dels fornnordiska, dels häntydande på sina årstider.

Januarius, har sitt namn af Janus, tidens gud (se sid. 614), åt hvilken
den var helgad; lors-månad kommer af Torablot, som vid denna årstid
fordom anstäldes har i norden. — Febrmrtus, fick namn af Februa, en renings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0737.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free