- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
7

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

— Ack, jag kommer nu ihåg eldbrasan i salen
vid thedags; hur pappa brukade sitta i sin gungstol
framför elden och jag fick krångla upp i hans knä.

— Må lifvet i Sjöviksborg för öfrigt bli hur som helst,
vid hemmets härd blir det ljust och varmt för mig,
Gud vare lof!

— Ske dig som du tror, — sade herr Adrian
hjertligt. Hans egen tro var i det fallet icke rigtigt
god, men det dolde han sorgfälligt. — Knalla på du,

— ropade han till skjutsbonden. — Jag skall masa
upp dig, om du kör så här i sofvande.

Men hotelsen var alltför godmodig att ha
mycket gehör med sig. Hästarne fortforo att knalla efter
eget behag, och vi hinna mycket väl i förväg att se
hvad skäl herr Stjernefält hade för sin icke fullt
goda tro.

2.

Ryttmästare Stjernefält, Adas far, hade blifvit
enkling innan den enda dottren ännu fyllt sina sex
år; och hans mor, som med sin andra son, Adrian,
flyttat till den vilda, men romantiska ensligheten af
en fjellbyggd i nordvestra hörnet af Dalarne, hade
bedt att få flickan till sig under den tid fadren genom
resor ville söka skingra sin sorg.

Men en sorg som sjelfmant söker skringring är
icke af det oöfvervinnerligaste slag; och ryttmästaren
lyckades så väl öfvervinna sin, att knapt två år
förflutit innan han på nytt knöt hymens band; och detta
påtagligen på Amors anstiftan, ty den sköna enkan,
som blef hans maka, förde med sig i boet föga mer
än sin tjusande person och trenne förhoppningsfulla
ättlingar. Farmodren, som med den varmaste kärlek
fästat sig vid den lilla Ada, önskade nu, mera än
förut, att få behålla henne, och fadren fann sig utan
alltför stor saknad vid att låta så ske. I första ruset
af sin nya lycka, kunde han lätt undvara panten af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free