- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
8

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

den flydda; och sedan kom vanans forslöande makt
och lade sitt kylande omslag öfver hans faderliga
känslor. Nya telningar växte åter upp uti hans
rosengård, och hur kunde han då begära att hans sköna
Marianne skulle utsträcka sin kärlek och vård äfven
till en styfdotter? Hennes dyrbara tid räckte föga
till för de egna; ty med hvarje år blef sällskapslifvet
mera det fält, hon helst odlade och der hon skar sina
mest värderade skördar; plantskolan i hemmet
deremot ett experi mentalfält, som hon fann besvärligt
nog och gerna öfverlät åt andra. Om vintrarne,
ömsom i Stockholm, ömsom den tongifvande och mest
firade i Sjöviksborg, kunde hon ej hinna befatta sig
mycket med barnen. Om somrarne måste man utrusta
sig och fara till brunnar och bad, mindre för helsans
skull, än för nöjets och modets, så att äfven då ej
många stunder kunde egnas åt "de kära små
englarne"; ty så kallades de dock alltid. Man anser visst
sina barn för englar, fapt man försummar dem; ja,
man afgudar, man tillber dem kanske dess mer, ju
mindre man har tid med dem. Man är den ömmaste
mor, fastän man låter dem uppfostras hur det vill gå,
af en ytlig och tillgjord guvernant, fastän man låter
ett af dem dö redan i vaggan, genom vanvård af en
dålig amma, och ett annat sednare, genom brist på
tillsyn under den ömtåliga convalescenttiden efter en
skarlakansfeber; man är i alla fall en beundransvärd
mor, ty man har aldrig bannat de små älsklingarne,
man har aldrig tålt att se dem annat än näpna och
nätta som dockor, och man har begagnat hvarje
tillfälligt illamående såsom en kär anledning att föra
dem till Marstrand eller Strömstad.

Det hade varit rörligt lif i befordringsväg inom
regementet dessa år, och den fordna ryttmästaren var
nu sedan ett par år öfverste. Det var isynnerhet
efter den upphöjelsen, han ansåg för en moralisk pligt
att ställa hus och umgängeslif på rätt stor och glad
fot; ty en chefs värdighet fordrar dylikt, och
ofäcers-corpsens ungdom måste ha ständig tillgång på ett bil ■

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free