Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Äadt och bildande sällskap. Öfverstinnan var nu icke
längre den sköna, unga frun, men så mycket
angelägnare blef det henne att vara den firade och
tongifvande; och detta var hon obestridt alltjemt, fast
under något förändrade förhållanden, såsom mor till
trenne vackra och beundrade döttrar. Societé hemma
eller borta hörde nu mera fullkomligt till ordningen
för dagen, lyxen i klädsel och tillställningar var i
beständigt stigande; och om öfversten någon gång gjorde
en invändning mot det alltför kostsamma lefnadssättet,
tystades han med den föreställningen, att det vore
hennes skyldighet såsom mor, att föra sina giftvuxna
döttrar ut i verlden på ett sätt, som kunde göra dem
observerade. För denna föreställning bugade han sig,
ty för Mariannes planer med sina döttrar ansåg han
sig ej ha rätt att lägga minsta hinder i vägen; och
man skulle aldrig kunna säga att han icke vore en
god stjuffar.
För öfrigt var det blott sällan öfversten vågade
en anmärkning. I början hade han ej haft lust och
sedan ej mod att vara af annan tanke än Marianne.
Han stod. afgjordt under toffeln; men ve den som
låtit honom förstå att så var! Öfverste Stjernefält ansåg
sig för en sjelfständig, kraftig och imponerande man,
en riktig karlakarl; den lättaste antydning att han
vore något annat skulle gjort honom ursinnig, och han
erkände icke ens tyst för sig sjelf att han som
beskedligt barn gick i sin hustrus ledband.
Deremot erkände han ofta för sig sjelf och, som
vi sagt, någon gång äfven for henne, att hans
förmögenhet ej stod i förhållande till det lif som fördes;
men för andra sökte han visligen dölja detta. Några
år ännu borde han kunna lyckas häruti, och som det
ej var hans sed att lägga affärsbekymren tungt på
sinnet, tröstade han sig vanligen med ett: kommer
dag, kommer råd. Innan han ingick i nytt gifte, hade
han samvetsgrannt insatt hvarenda skilling af Adas
mödernearf i ett vinstgifvande bruksbolag, och ingen
förlägenhet för egen.del skulle kunnat förmå hoDom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
