- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
17

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

afundens känsla förena sig med högmodets. Emerence
kom också ut, hon var ny, hon blef farlig, retande
aom hon var genom sitt glada lynne och sin
munvighet. Derjemte växte hon derhemma i familjelifvet ut
till en betydenhet som Thérese visst icke
eftersträfvade, men dock missunnade systern. Innan man visste
ordet af blef Emerence redtråden i hela det inre
de-partemangets ej så litet trassliga härfva, och utan att
man ännu gjort sig rätt reda derför litade redan allas
ögon i kinkiga fall till henne, hvars näsa höjde sig
med beundransvärd säkerhet öfver alla omständigheter
och hvars friska mod besegrade hvarje förlägenhet,
så snart blott icke Thérese retade henne; ty detta
var Emerences svaga punkt, der hon ytterst lätt blef
träffad, ehuru ej af djupgående sår. Så snart
knapp-nålsstygnen aflockat henne någon klagan, någon tår,
så var också smärtan öfver, och hon sjelf lika färdig
att sticka sin syster, fastän mera på skämt än med
bitterhet.

— Ack, så tråkigt! Hvad har, den der Ada här
att göra? — suckade den nioåriga Alice till den två
år yngre Marianne. — Jag är så trött att det värker
i både armar och ben af att stå här och sjåpa mig
för en, som jag alldeles inte frågar efter. Tänk bara,
nu få vi en till som käxar på oss!

— Men det blir något nytt och det är roligt, —
svarade den lifliga Marianne.

— Nytt? Då begriper jag inte hvad hon skulle
hitta på. Läsa, skrifva, rita och det odrägliga parlez
franqais är Mabonnes sak. Hur vi sitta, gå, stå och
vända oss bry mamma och Thérese sig så mycket om,
som vore vi af glas och inte tålte röra. Och hur vi
leka, äta och dricka har Emerence så mycket att göra
med, att man kan bli sjuk af bara kält. Ada får
bra svårt att hitta på något nytt.

— Åh, hon kan käxa om hur vi sofva, — sade
Marianne skrattande. — Det ha vi då hittills fått
göra i fred. Jag mente annars att hon sjelf är det
nya som blir roligt. Och lötjnant Wolf har sagt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free