Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
jag är söt som sjelfva kärleksguden i mina rosenröda
draperier, och det är det aldra roligaste!
— Se så, små englar, — ropade modren, som
inträdde. — Ställ er rigtigt upp nu; och just den
minen jag lärt er, ty nu skall tablån pröfvas af.
Högre, lilla Marianne! Öfversta trappsteget! Hvad
pjunkar du efter! — Rädd att falla? Kära du, glädjen
måste stå högt i tak och kan inte falla. — Eller hur,
mabonne? trappan är ju säker som berg. — Bred ut
armarne bättre, Alice, och på tå, sväfvande! Inte får
Syskonkärleken stå som en gås, lilla engel! — Hjelp
henne i attityd, söta mabonne! den stackars ungen
är nu så dum! — Syperbt, Eugene! din ställning är
förträfflig, obeskrifligt talande! — Hvad vill du
Emerence ? — Vänskapen ? Ja, om du kommit förr; nu
kan jag inte ändra. Och vi behöfva ingen Vänskap:
Eugene är vacker som en Adonis sedan han sminkat
sig. — Låt ridån gå upp! — Nå, mina herrar, hvad
sägs om vår tafla?
Öfversten applåderade. Wolf, hans adjutant, och
ett par andra unga officerare, som voro alltför mycket
barn i huset att kunna uteslutas, äfven då man skulle
vara en famille, funno tablån lika förtjusande som
allt hvad öfverstinnans utmärkta smak ordnade. Men
ryttmästaren Elmers vågade ej så få anmärkningar,
och de upptogos ej illa, utan benyttjades; ty
ryttmästarn var en man med konstsinne och bildning och
öfverstinnan var af helt annan tanke om honom, än
hennes äldsta dotter tycktes vara.
Ryttmästarn åter var af helt annan tauke, än
alla de öfriga angående den väntade unga damen,
i thy att han hvarken fägnades, oroades, harmades eller,
med löjtnanterna, förtjustes öfver uppgåendet af denna
nya stjerna på chefshusets himmel, utan motsåg
hennes ankomst med den fullkomligaste likgiltighets lugn.
Deremot gladde han sig åt att få se hennes
följeslagare, hvilken för alla de andra var biol t en biperson.
— Som yngling såg jag några gånger herr
Stjer-nefält i Stockholm, och tyckte serdeles mycket om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
