- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
24

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

vara befängd i detta, som i allt annat, begaf han sig
långt bort ifrån all ära och redlighet, dit upp i
ödemarkerna vid Stäfjan. Just för det han der med knapp
nöd skulle knnna träla sig till en brödbit; aldrig få
se någon menniska, utom kanske utsvultna
barkbröds-ätare att dela sin skörd med; vara säker på den
fröjden, att se hela skörden frysa bort, och njuta
fördelen att, om han producerade ost och smör, ej komma
åt att sälja det, just derför måste han slå sig ner der,
och icke annorstädes. Yår far var nyss död, och
arfvet efter honom räckte till för Adrian att köpa det
der paradiset på hälleberget, der han sedan röj dt, fyllt,
odlat och bråkat som en ny Trätälja och Braut Anund,
så att jordfläcken verkligen nu skall vara vextlig nog,
efter hvad jag hört. Min mor, som var ytterligt
svag för honom, flyttade dit så snart han fått litet i
ordning, och blef, liksom han, så förtjust i ugglenästet
deruppe, att hon aldrig ville lemna det. Jag menar
det är trolleri med i spelet der, ty det har gått
på samma sätt med Ada. Hon är så betagen i
gråstenarne och barrskogarne, att man kan skratta när
man läser hennes bref. Det är som vore hela den
öfriga verlden ett intet emot Dalarne och Bergala. —
Men jag tycker de kunde vara här nu! — Jag är
bra nyfiken på flickungen. Vet du, Elmers, det är
underligt att vänta sin dotter och inte ens veta hur
hon ser ut.

— Hon ser älskvärd ut och är älskvärd, det är
jag säker på, — svarade ryttmästarn, soin nu först
egnade en tanke af intresse åt den unga
flickan. Han sade så, ej af vänskap för den mot
honom så vänskaplige öfversten, ej heller af artighet mot
förmannen och fadren, utan emedan det förekom honom
att hon måste vara så, då hon uppvuxit i ensligheten
af en stor natur och blifvit uppfostrad af
undantags-menniskor; ty såsom sådana ansåg han herr Adrian
Stjernefält och hans mor.

Det särdeles goda förhållande, hvaruti ryttmästare
Elmers stod till sin chef, hade böljat för tio år sedan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free