Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du han såsom adjutant kom i den dåvarande majorens
hus. Den aktning och välvilja Stjernefält redan förut
hade hyst för den allvarlige löjtnanten, öfvergick snart
till en vänskap sådan lian aldrig egnat åt någon, en
vänskap, som Elmers aldrig skulle tänkt på att söka,
som han tacksamt emottog, men förebrådde sig att ej
i lika hög grad kunna besvara. Bättre än de flesta
märkte han de svaga sidorna i öfverstens karakter,
och ehuru lian fann de goda öfvervägande, visste att
ingen är fullkomlig och erkände att han sjelf för
ingen del var det, kunde han dock ej hjelpa att det för
honom fordrades något mera, något högre i afseende
på intelligens, något djupare i afseende på känsla, för
att tillfredsställa hans anspråk på en vän. Men som
han redligt gaf hvad han kunde: tillgifvenhet och
tacksamhet, märktes ingen brist af förmannen, som, då
Elmers fick sqvadron och lemnade sin befattning hos
honom, erfor ett sådant behof af hans dagliga
sällskap, att han ej ville släppa honom ur huset. En liten
vindsvåning iordningställdes på det behagligaste och
erbjöds åt ryttmästaren, jemte inackordering hos
öfversten på billiga vilkor, ett förslag som
tacksamt antogs. Och Elmers var så afhållen inom
corp-sen, att hans afgjord a favoritskap hos chefen
hvarken väckte agg eller afund. Men menniskorna
sqvall-rade och förtalade hvarandra i Sjöviksborg, såväl soni
på andra ställen; och då regementet icke fann något
att ogilla i det goda förhållandet mellan öfversten och
ryttmästaren, hittade sqvallertungorna på att der
måste vara så mycket mer att ogilla i förhållandet
mellan den sednare och öfverstinnan. Skuggsidor måste
ju fiunas i allt menskligt, och Elmers, hum han än
berömdes, var väl inte mer än en menniska ändå;
Öfverstinnan var ännu en skönhet, ehuru mognad,
och derjemte en utstuderad kokett. Jo, dor hade
man rigtigt hittat ett korn! Och många kloka
hufvuden skakades, och många ögon hvälfde sig
erbarm-ligen öfver det kornet. — Grundlösare hade
emedlertid aldrig en histoire scandaleu.se kommit i omlopp,
Ada. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
