- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
27

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pennan var nämligen ett vapen, som han förde
såväl som sabeln, bläckhornet den källa, hvarur han
hemtat medel till bergning, och papperet det fält,
hvarpå han arbetat, för att ej, som herr Adrian sade,
behöfva skämmas ögonen ur sig. Från skönlitteratur
och uppsatser i lättare ämnen för en af hufvudstadens
tidningar, i hvilken hans signatur alltid var gerna
sedd, hade han med åren inträdt på den praktiska
nyttans område genom att dels öfversatta, dels
omarbeta och till svenska förhållanden lämpa några verk
i landthushållning och landtmannabildning, — ämnen,
med hvilka dock hans egen bekantskap varit endast
theoretisk, till dess han under sin resa förvärfvade
sig praktisk insigt, då han med en utmärkt engelsk
agronom, som i mer än ett år var hans ressällskap,
tillbragte månader här och der vid instituter och
mönsterskolor; och det var först derefter han vågade
för allmänheten framlägga frukterna af sina sednare
års skrifarbete, dem han efter hemkomsten med mera
erfaret öga genomsåg och med säkrare hand
förbättrade.

Men så när glömde vi för ryttmästaren och hans
resa säga, att våra andra resande omkring klockan
7 färdades genom Sjöviksborgs gator fram till
öfverstens festligt upplysta hus, hvarest
välkomsthels-ningar uppstämdes i alla ömma och glada tonarter,
åtminstone så många som stodo öfverstinnans vilja
till buds.

Öfverstinnan hade nämligen föresatt sig att Ada
skulle synas vara den käraste och mest firade gäst
hon någonsin emottagit. Öfversten hade varit den
ömmaste far, — efter de bägge makarnes begrepp om
en sådan, — för hennes barn i törsta giftet, hade
bemött dem fullkomligt såsom sina egna, uppfyllt alla
deras önskningar, Öfversett med deras fel och nycker,
ingenting sparat tor att gifva dem rikt folks
uppfostran och vanor, samt aldrig låtsat om huru han
för den skull måst sätta sig i skuld, förrän nu på
sednaste tiden, då Eugènes långa och dyrbara Upsala-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free