Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
väl namnen på alla, som då tjenat i huset. Hon
efterfrågade dem, och fick veta att kammarpigan ännu
fanns qvar i staden. Att denna, lika litet som hon
sjelf, kunde ha glömt Karin, derom var Ada säker, och
af henne fick hon också veta att den stackars Karin
lör nio år sedan blifvit lam i högra armen, fyra år
sednare mistat sin mor, och sedan lamheten ännu
mera tilltagit bodde hos en fattig repslagare-enka ute
pa Näset, egentliga fattigkvarteret i Sjöviksborg.
Så snart Ada fått någon reda på lokalen, var hon
färdig att begifva sig dit; men ännu temligen
främmande i staden, kände hon en viss skygghet för att
gå ensam ut i dess gator och gränder, hvarföre hon
had Emerence följa sig.
Att Thérese skulle vilja göra det, satte hon ej
i fråga; så mycket hade hon redan lärt känna
hennes förnäma smak och vanor. Men med ledsnad hörde
hon äfven Eméi-ence neka.
— Näset? Hvad tänker du på? Bit går jag
visst inte, — sade Emerence med sin aldrabestämdaste
ton. — Der gick koleran i fjor ocli kopporna året
förut. Bevara oss väl! Bättre folk går dessutom aldrig
på Näset, kära du.
— Bättre! Hvem är bättre? Icke är jag det,
således kan jag gå. Och icke blefve du sämre af att
iolja mig. Hur kan du frukta sjuksmitta se’n i fjor?
Kan du vara en sådan liten pultron, du som ser så
djerf och modig ut!
Detta var rigtigt att stöta på patrull, ty fastän
Emérence verkligen hade något särdeles raskt och
modigt i hela sitt väsen, talte hon icke att man sade
henne det.
— Börjar du nu också sjunga ur den tonen, du
som jag trodde vara min vän, — ropade hon pionröd
af harm. — Jag tycker jag har nog af Thérese, som
alltid bråkar om det der, och påstår att jag inte är
fin och qvinnlig. — Kantänka man skall nypa på
munnen så sött och vända på hufvudet så sippt som
hon, för att förtjena det epitetet! Hon har ju ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
