- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
32

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

— Ar det inte som jag säger? Herren ställer så
väl för oss, att vi aldrig borde göra annat än lemna
oss, stilla som knyten, i lians hand, vissa att han sätter
oss på bästa platsen och styr mod oss långt bättre
än vi kunnat utfundera, — sade han, då han åtta
dagar sednare, med köpekontraktet på fickan och
Elmers i sällskap, återkom från lagmannen på
Furuholm, med hvilken han uppgjort köpet. — Hur var
det inte, så snart jag ville ifrån Bergala, en bra karl
till hands att sköta det detta året, och framdeles
arrendera eller köpa det, hvilketdera som passar mig
bäst. Och bums jag kommer hit, så skall lagman
•Tcrnstaafs måg flytta från orten och sälja sin
egendom, bara för det inte jag har roligt hos bror min. —
Hva’ fälles? Lyckträff sa’ ryttmästarn? Gud Fader
säger jag. Det klingar något bättre det! Och tro mig,
Elmers, att vara ett rätt stilla knyte i hans hand, är
den största lyckträff som kan hända ett
menniskobarn.

Men emellertid lemnade vi farbror Adrians bam
på väg till sin fattiga vän.

Det var en frisk, solig vinterdag, och nyfallen
snö bredde sin glänsande duk öfver land och sjö.
På stadens torg och gator var dock dess hvithet
redan temligen förbi, ty som man just ej kunde tro
på varaktigheten af det tidiga slädföret, begagnades
det mycket ifrigt. Sjön hade lagt sig, men var ännu
på många ställen i det stadium, då det hvarken bär
eller brister, hvarföre man var desto angelägnare att
köra in på släda de förnödenheter, som skulle till
staden ; och den eleganta verldens bjellror klingade i alla
gathörn, som hade den haft dubbelt behof af
promenader och visiter sedan marken klädt sig i hvitt.

Men bortåt Näset minskades lifligheten. Inga
frustande slädtrafvare hittade vägen till småfolkets
boningar, och hvad värre var, de sköna vedlass, som
från alla håll forslades in, tycktes ej heller hitta
vägen dit, der de förmodligen allrabäst behöfdes.
Hvarken jern eller säd, fläsk eller kalfvar tycktes ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free