- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
33

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

futtigqvarteret att göra, och Ada fann stillheten
coster på dess backiga gator. En pojke drog sin kälke
med ris och qvistar hem från skogen; ett par
qvinnor kommo med ett bylte under armen, eller en påse
på ryggen för att bära till barnen derhemma hvad
de kunnat skaffa till middag, eller en mjöltapp, som
de hemtat från qvarnen; en gubbe, orklös till arbete,
stod i sin stugudörr och såg med slö blick ut i den
glädjelösa omgifningen; och ett par gulbleka barn,
knappt skylda af sina trasor, lekte utanför den
eländigaste hyddan, hvars sönderlagna och med klutar
stoppade fönster lemnade föga skydd mot storm och snö.

Vid åsynen af denna otretliga, till sitt fall
lutande boning, ryste Ada för möjligheten att finna sin
Karin i en dylik; men huunen till den yttersta
stugan på Näset, der hon visste att hon skulle träffa
henne, fann hon en liten, snygg och inbjudande
bostad, utanför hvars höga tröskel snön var väl
undansopad, och hvars klara fönster ingaf aktning för
Karins värdinna innan hon ännu sett henne. Med godt
mod öppnade hon alltså dörren och inträdde.

Det stora, ljusa rummet, som upptog nästan hela
huset, hade det egna behag, som ordning och
snygghet alltid gifva, och som kanske blir märkbarast då
det, som här, åtföljdes af fattigdomens tydliga spår.
Detta rum var en hel familjs allt i allo; men hvarje
ting hade sin plats, ocli var på sin plats så rent och
väl vårdadt, att det hela fick en karakter af
pryd-ligiiet snarare än trängsel.

Husmodern stod vid sin spis, hvars ständiga
hvithet var hennes fåfänga. Hon höll på att tvätta
potates, som skulle kokas till middagen. Baljan var
liten och de tvättande händerna grofva; men icke en
droppa fick stänka öfver bräddarna, och icke en
potates koin i grytan, utan att, jemte den allmänna, ha
undergått sin särskilda, handgripliga tvagning.

— Ar detta madam Lundgreu ? — frågade Ada,
med stort välbehag för det öppna fryntliga ansigte,
som vände sig emot henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free