- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
34

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

Madamen svarade sitt ja och nickade sitt
välkommen, utan att låta störa sig i sitt arbete genom
det ovanliga besöket af en fin dam.

— Jag ville se Karin Berg, — tillade Ada lågt;
tv hon hade redan sett och ville för ingen del störa
denna uti det hon hade för händer. Hon gick tyst
närmare spiseln och talade sakta med Lundgrenskan,
såsom om hon haft ärende endast till henne.

Denna, som nu fått grytan på elden, flyttade
fram en brunmålad trädstol, torkade väl af den med
sitt förkläde, — en öfverflödig omsorg, ty ej ett
dammkorn fanns derpå — och sade:

— Var god och sitt ner. Det är väl snart slut,
tänker jag.

Hon satte sig sjelf bredvid Ada; började, under
det hon hviskande talte med henne, sy på en
bomullsklädning och sydde med en flit och ifver, som
roade gästen, utan att draga hennes egentliga
uppmärksamhet från det som ännu mer roade henne.

längst fram vid gafvelfönstret satt Karin Berg
i ett slags hvilstol af simpelt furuträ, beräknad på att
ge ett behöfligt stöd åt hennes lama sida; och i en
krets omkring’ henne sutto på små pallar fjorton barn,
med böcker i knäet, och läste Bibliska historien.

Med gladt deltagande följde Ada den enfaldiga
lektionen och betraktade sin barndoms älskade
sago-berätterska, sina lekars förståndiga ledarinna, den
genom mycket lidande tidigt utbildade lilla puckelryggen,
som icke anade att det vackra fruntimret, med de
lysande blickarna, var den lilla Ada, hvilken hon,
med sina åtta års längre lifserfarenhet, egnat en nästan
moderlig kärlek. Helt upptagen af sin sysselsättning
skulle Karin kanske alldeles icke ha bemärkt henne,
om ej några af barnen nödgat henne dertill genom
sina blickars vandring till den främmande. Läsningen
måste gå sin ostörda gång, och deras irrande
uppmärksamhet manades vänligt till rätta. Ada hade
således god tid att gifva akt på den lilla
barnalärarin-nan och de förändringar åren låtit henne undergå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free