- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
40

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

och väl heredd, ty jag hade god kunskap i ordet,
och kora ofta under hans tal i känsloskakningar, som
vittnade om djup rörelse. Sjelf ansåg jag mig också
just derföre vara på allrabästa väg. O, jag arma!
Först långt efteråt har jag fattat huru förfärligt jag
missbrukade salighetens medel! — Fröken kan veta
hur det gick: Sedan jag invaggat mig i säkerheten
af den olyckliga villan, att jag genom Herrans
nattvard likasom köpt mig ett inträdeskort till
himmelriket, blef min syndasömn så mycket djupare och
mera ostörd. — Emedlertid inträffade förändringar i
yttre afseenden för mig och min mor. Herr majoren
gifte om sig kort efter det han kommit från sina
resor. Det var underligt ocli smärtsamt att lemna det
hus der vi så länge lefvat!

— Och hvarföre, — började Ada; men hon
afbröt genast frågan, och sade rodnande: "Fortfar, jag
ber dig." — Hon visste ju att hennes far glömt sitt
löfte; hon kunde ej fråga: hvarför påminte du honom
ej derom? Heldre finge det då se ut som hade också
hon glömt det.

— Hvarför tog jag icke heller denna stöt, denna
pröfning som ett väckelserop af Herran, ville ni
fråga, — sade Karin sorgset. — Hvarför, ja hvarför äro
vi så tröga och’ hårdagade?

— Jag menade ej så, min Karin. Tvärtom. Så
som jag minnes dig, och så som jag nu ser dig, skulle
jag ha bra svårt att begripa hur du kan ha så
mycket att anklaga dig för, om jag ej visste att det onda
är starkt inom oss alla. Och när jag vet att det så
är, måste jag ju begripa att det ej lätt ville släppa
sitt tag lios dig heller.

— Ack, fröken! Det har aldrig gjort det; gör
det väl också aldrig rätt här i verlden, fastän nu,
genom Guds nåd, jag hoppas det ej skall öfvervinna
det starkare tag, hvarmed Förlossaren fattat mig. —
Men vi komma nu till den svåraste oclx mest
förödmjukande delen af min bekännelse. — Min mor fick
en god tjenst på landet och löfte att till en början

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free