- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
41

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

taga mig med sig. Jag borde då redan kunnat
förtjena mitt bröd och ej följt med som ett bihang till
henne, ty jag hade haft lätt att lära, och var snäll i
sömnad och hvarjehanda. Sista året hade jag också
varit friskare, och tilltrodde mig derföre att taga tjenst
till följande höst; men först skulle jag få stärka mig
ytterligare genom att vara på landet öfver sommaren.
Mot hösten .blef jag emedlertid sjuk igen, och svårare
sjuk än jag någonsin varit. Först efter flera månader
uppstod jag från plågobädden, men — förlamad!
Armen, som skulle arbeta, handen, som skulle föra
nålen, har alltsedan hängt som en onyttig trasa vid
denna besvärliga sida, nu tung och orörlig som sten.
I början var det likväl blott öfra delen af kroppen
som blifvit lam; fot och ben bibehöll ännu några år
rörelsekraft och känsel. — Köttets menniska dödades
emedlertid icke hos mig, fastän en stor del af mitt
kött blifvit dödt, utan jag lemnade sjuksängen för
att, liksom förut, vandra fiende till Kristi kors. —
Min mors herrskap hade medlidande med mig, och
ville ej mer höra talas om att jag skulle lemna henne.
De voro innerligt goda menniskor och gjorde allt för
att låta mig glömma hvilken öfverflödig medlem af
hushållet jag var. De voro uppfinningsrika på
sysselsättningar som kunde förkorta min tid och gifva
dem anledning att tacka mig, såsom om jag varit till
stor nytta för dem. Jag fick läsa ett par timmar om
dagen med de små barnen, och dessemellan högt för
hennes nåds far, som hade svag syn. Läsning hade
från första barndomen varit mitt aldrakäraste. Också
drog jag god nytta af denna tid och smakade till och

med ett slags lycka på mitt sätt; men–-nu

vilja orden ej fram längre, fröken Ada, så svårt är
det att berätta vidare. Men jag skall gifva er full
sanning, både emedan det är mig nyttigt, och emedan
det är det enda jag kan gifva er för den stora glädje
ni gifvit mig i dag. — Kan ni tänka er det — ful,
ömklig, eländig, som jag var, vaknade dock hos mig
den lidelse som väl måste vara den ouudvikligaste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free