Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
den okufligaste i en qvinnas själ, då icke ens den
mångfaldigt lemmalytta kan försvara sig derför. Jag
blef intagen af kärlek till en man, en ung man som
i alla afseenden stod så högt öfver mig, att äfven om
jag varit frisk, skön och god skulle det varit dårskap
af mig att tänka på honom. Nu var det vansinne.
Jag sade mig det i hvarje ögonblick, och likväl tänkte
jag på ingenting annat; likväl hyllade jag denna
kärlek som mitt skötebarn, min afgud, offrade åt den mitt
hjertas suckar och dyrkan, mina nätters vaka och
tårar. Mindre än någonsin kände jag då behofvet af en
Frälsare; Gud var för mig intet, och den likgiltige
mannen allt.. — Tv att han ej skulle vara likgiltig
för mig, var jag dock ej nog galen att inbilla mig;
och kanske kände jag skarpast det omätliga afståndet
mellan oss just i de stunder då hans godhet förmådde
honom att vänligt närma sig mig. Snart erfor jag
också att lian älskade en ung flicka, att han innan
kort skulle hemföra en brud. — Bed mig ej beskrifva
hur jag då blef till mods! En hel afgrund rasade
inom mig, och Gud bevare hvar och en från sådane
qval som jag led! — Herren hade dock ej öfvergifvit
mig, fastän jag så alldeles vändt mig från honom. Han
ville ännu omfatta mig med sin barmhertighets starka
arm, och tillät mig blott sjunka djupt, Tätt djupt först,
på det mitt högmod rigtigt skulle få dödsstöten, och
egenrättfàrdigheten ej mer ha ett enda kryphål att
gömma sig uti. Ty, fröken Ada, det gick så långt
med mig, att — sjelfmord var min enda tanke!–
Och den aftonen kom då jag ville verkställa mitt.
ogudaktiga uppsåt. Det var hans bröllopsafton! —
Min mor hade samma dag sjuknat mycket illa. Det
var som anade hon sin dotters onda afsigt och ville
sörja sig till döds deröfver. Denna föreställning hade
stått för mig hela dagen, och likväl ville jag ej
öfverge mitt fasansfulla beslut. Må vi dö, tänkte jag;
ja, må vi båda dö! Det är lugnt, det är ljuft i
grafven. — Men bortom henne–r Jag hade dock
icke alldeles glömt att det fanns ett bortom. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
