- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
46

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

något litet för hvad man kallar den onda dagen.
I1 ris k är jag också nu på mitt sätt, och Eva ser så
väl om mig! Hon är eji rar menniska, skall
fröken tro.

— Men känner du inte ändå ofta, att någonting
fattas dig hos henne, hur välment hon än är? Din
smak för läsning, som fått så mycket tillfredsställas,
emedan du ej kunnat egna dig åt vanligt
qvinno-arbete, har ställt er på en helt olika bildningsgrad;
er tankegång, edra känslor, åsigter, allt måste vara
olika.

— Ahnej, — svarade Karin och smålog godt
mot Lundgrenskan, som åter sysslade borta vid
spisen. — Blott i början var det så, och äfven då långt
mindre än hon inbillade sig. Hon tror att jag
verkat en stor förändring hos henne, då jag i stället på
sin höjd medverkat till att ge klarare form åt hvad
som långt förut bodde inom henne. Hvad gör det
om i yttre sättet, i språk och dylikt jag fått litet
mera finhet, i följd af annat umgänge och
lefnadssätt? I godhet, i verkligt värde står hon långt
framom mig; och jag kan aldrig vedergälla hvad hon
varit för mig. Men det är icke tungt att vara
menniskors gäldenär i kärlek och för kärleks skull. Sedan
vi lärt oss att löpa utan penningar och for bitet det
som högst är, göra vi gerna så äfven med det lägre,
det menskliga.

— Och du orkar sitta uppe så här hela dagarne?

— Ja, för det mesta. När Eva hjelpt mig hit
om morgnarne, sitter jag ofta qvar hela dagen.

— Men kommer aldrig ut i luften, aldrig i sol
och grönska ute i Guds fria natur?

— Om sommaren har jag fönstret öppet; och
när rutorna icke imma sig och frysa, ser jag
solskenet och Guds sköna verld äfven om vintren. Här är
utsigt långt ut öfver sjön, fast mitt fönster inte nu
vill visa den. Mon så är det andra fönstret så
mycket klarare i dag; och rättnu kommer solen in der.
Dagen förefaller mig sällan lång, vet fröken. När

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free