- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
47

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

barnen ej äro här, läser jag. Gud har skickat mig
en god väu, som lånar mig böcker och sitter ner hos
oss ibland och talar med mig om hvad jag läst,
framför allt om min käraste bok: Boken öfver alla böcker.

Karin lade smekande sin venstra hand på det
nötta skinnbandet af Bibeln, som låg bredvid henne,
och sade sedan:

— Nu, fröken Ada, min goda, snälla fröken, nu
är det ni som skall berätta, och jag som skall bli
idel öra.

— Nej, nu är det du som skall äta middag och
jag som skall gå min väg. — Potatisen ryker på
bordet och fläsket fräser i pannan, lilla flickan har
hemtat färskt bröd åt er. Ni får ett aptitligt mål, och
du skall inte äta det kallt för min skull. Min
historia kan visst vara snart berättad, ty mitt lif har
varit som den lilla klara källans ibland blommor, och
blott helt sällan har ett moln farit deröfver. Men
jag är gerna mångordig när jag börjar tala om
farmor och farbror Adrian, om Bergala och alla mina
kära vänner: skog, sjö, strömmar och fjell. Derför
är det bättre att jag går nu; men jag kommer snart,
rätt snart tillbaka; och då skall du få höra allt hvad
som rör mig. *

— Nej, gå inte, fröken Ada! snälla fröken! Jag
vill inte äta, jag kan iute, det försäkrar jag er.

— Jo, du måste. På annat vilkor kommer jag
ej igen i morgon.

— Lofvar fröken då att göra det ?

— Ja. Och en vacker dag kommer jag hit med
farbror Adrian, som du skall tycka mycket, mycket
om. At nu bara och var snäll!

— Nå, då måste jag väl! Men om fröken visste
hvad det är fullt af glädje och frågor och tankar
härinom, så skulle fröken förstå? —–

— Att det inte är lätt att nöja sig med fläsk
och potatis, stackars min lilla Karin! Det förstår jag
nog. Men just derföre att det är så mycken rörelse
i det der lilla trånga bröstet.–Du är inte stark,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free