- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
48

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

Karin, det liar riktigt angripit dig, att jag varit liär;
du behöfver lugna dig och skall göra det tills i
morgon. Gud välsigne dig nu! ocli tack, tack för denna
stund!

Ada vände sig med vänliga ord och blickar till
madam Lundgren och barnen, hvaraf det tredje, Lotta,
som var äldst och redan kunde hjelpa mor, kommit
hem med penningar för ett hemlcmnadt arbete; och
medan Ada gjorde bekantskap med henne, hörde hon
Karin säga till sin värdinna:

— Tänk, kära Eva, hvad vi nu få mycket att
tala om tör baron! Och hvad lian shall tycka om
min fröken och bli glad, att Gud skickat oss henne!

— Hvad är det för en baron? — frågade hon
madamen, som följde henne ut.

— En menniskovän för det han är Guds vän, —
svarade lion. — En de fattiges och eländiges vän,
liksom fröken sjelf måtte vara. Han heter annars
Lejonrani, och de skälla honom för Läsare. Ja, det
säger jag, ä’ läsarne tockna, så Gud gifve verlden vore
full af dem! Han bor ett par mil härifrån; men den
som har stor egendom och många att sörja för och
mycket att ställa med, så får en allt till sta’11 tidt
och ofta, och då håller lian sig inte för god till att
gå i kojorna med. Så fick han en gång höra talas
om vår kära Karin, och begrep att hon just måtte
vara en töcken menniska som han kan med; och då
töfvade ban inte, utan kom tvärt hit och sprakade
med henne. Sen dess är han väl aldrig i stån, utan
lian tittar in och sitter ner, och har böcker med sig
åt henne, ocli hjelper oss på många vis. Gud
välsigne honom!

— Och Gud välsigne er också, madam Eva, ty
ni är snäll mot Karin. Ni vill ju tildrig öfverge min
Karin, kära madam?

— Öfverge Karin! Kära fröken, så gerna
öfver-gåfve jag mina egna barn! Karin är mitt barn, mitt
hjertebarn! Med henne kom välsignelsen i huset, det
kan jag riktigt säga. ior se, det är så sannt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free