- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
51

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

— Tre små saker skall och måste hon likväl ha: ett
stycke mjuk, tjock matta skall jag i morgon dag lägga
under hennes stol och spänna såsom tapet på väggen
utmed hennes fönstervrå; ett innanfönster skall jag
beställa, så att rutorna ej få imma sig och hindra
henne blicka ut öfver sjön, och en mjuk, varm filt
skall jag köpa och hänga öfver den otäcka stolen,
så att hon sitter bättre. Det der skall icke
skämma bort henne, hon kan ej neka mig det; men
för öfrigt behöfver hon nu ingenting annat af mig,
än vänlighet.

x — Ändtligen, ändtligen, bästa Ada, — ropade
en röst helt nära henne. — Jag fruktade du skulle
aldrig komma, och ämnade uppröra himmel och jord
för att få dig tillbaka. I två timmar har jag gått
här fram och tillbaka och väntat. Hur hade du hjerta
att pina mig en sådan evighet?

— Äh, hade jag vetat det, skulle jag dröjt
dubbelt så länge. Hvem har bedt dig vänta på mig?
hvem har bedt dig pinas? Jag har alldeles inte
begärt ditt sällskap, min herr bror, och begriper ej hur
du fått veta — —

— En aning, en instinkt, — o! att du ville ha
den godheten att gissa hvilken! — förde mig ut.
innan du hunnit längre än till andra sidan af torget.
Naturligtvis kände jag genast igen dig och flög i dina
spår. Men snart stannade jag tveksam och vågade ej,
hvad mitt klappande hjerta fordrade, skynda till din sida.

— Sjelfva godheten, sjelfva älskvärdheten mot alla
andra, är Ada ofta ovänlig och grym mot mig!

— Du misstar dig, Eugène, jag är hvarken god
eller älskvärd; och att jag är mindre vänlig mot dig
än andra, kommer blott deraf att du pratar så der.
Du är en smickrare, och det är mycket illa. Det är
mig ensam du öfverhopar med grannlåter, under det
du är ganska oartig och retsam mot dina egna systrar;
det är ännu sämre. Var sann, enkel och naturlig mot
mig, så begär jag ej bättre än vara som en vän och
syster mot dig tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free