- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
52

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

— Vore vi ej midt på gatan, så folie jag
genast till dina fötter, kysste dina små somaldrasötaste
bottiner, och tiggde mig till en mildare dom, en dom
af nåd utan alla vilkor. Hur kan du vara så
obarmhertig, du, mina drömmars herrskarinna, du sköna
Wala med de rosenläppar! Rår jag för att jag icke
är blind? att jag måste märka den himmelsvida
skillnaden mellan min nya syster och de andra. — Se,
hur du kan göra med mig hvad du vill, Ada! Ett
ord af dig tvingar mig tillbaka inom broderlighetens
gränsor, fastän hela min själ känner — känner med
förtärande häftighet att du är — Nå, jag tiger.
Men, märker du ej .sjelf hur olik du är mina
systrar, Ada?

— Den olikheten är en följ d af olika uppfostran.
Den är inte min förtjenst.

— Så räkna då åtminstone mig till förtjenst att
jag ser mera på ditt välbehag än på mitt eget. Ty i
stället att, när jag fick se dig på torget, skynda fram
och sola mig i dina blickar, höll jag mig försakande
på afstånd, och följde dig blott som en osedd
beskyddare genom kojornas otrefliga labyrint. — Men säg
då, hvad i alla gudars namn hade du i det der
hybb-let att göra?

— Jag helsade på en vän. — Ada påskyndade
sina steg.

— Det måtte vara en högst intressant vän! Jag
utber mig att få göra sällskap vid nästa visit ; det
skulle vara rasande roligt. att bli presenterad i det
huset!

— Det huset är mycket för godt åt dig,
spefo-gel! En gång, när du blir rätt snäll och mycket
förändrad, skall du sjelf inse det, och då får du följa
med mig.

— Oändligt förbunden! — Men, allvarsamt
taladt, hur skall jag kunna bli rätt snäll i ditt tycke ?
Du måste ha förbarmande med mig, Ada, du måste
lara mig det! — Om du visste hvad din lilla mun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free