- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
68

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

att ett enda ramlat af, ehuru Wessberg spått att hon
skulle släppa hela korgen.

Snart var den lilla kretsen i stilla ordning. Ada
läste Joh. 12 kapitel, och de små lyssnade
uppmärksamt till huru Maria smorde Jesu fötter med kostelig
oförfalskad nar dus och torkade dem med sitt hår,
samt till folkets rop, då det tog palmqvtstar i
händerna och gick ut, helsande honom med: Hosianna!
Välsignad vare han som kommer i Herrans namn!
De fattade väl ej den djupa betydelsen af båda dessa
hyllningsgärder, men togo dock ett helt annat intryck
af hvad de här hörde, än af den andefattiga
läx-undervisnig de fingo af mabonne. Lefvande frön
nedlades i deras späda hjerlan för att gro och spira upp
en dag. Deras ögon blefvo stora sf glad
öfverraskning vid det rösten af himmelen svarade på Jesu bön:
11Fader, förklara ditt namnP och sorgsna vid hans
suck: Nu är min själ bedröfvad! Fader, hjelp mig
utur denna stunden!

Men den lilla bibelbetraktelsen fick denna gång
ej ostörd fortgå. Midtunder läsningen hördes steg i
förmaket, och till allas förundran inträdde Elmers.

— Hvad ser jag, — ropade herr Stjernefält. —
Är ryttmästaren inte på bal?

— Nej, jag hade lofvat min förläggare ett ark i
afton, och blef hindrad att sluta det under dagen.
Nu är det väl afskickadt och jag kunde gå; men det
är sent, jag känner mig trött, och om herrskapet
tillåter, stannar jag heldre här.

Ada tänkte att hon nog visste hvad som vållat
ryttmästarens trötthet och hindrat hans skrifning. En
eldsvåda hade på morgonen utbrutit i en by nära
staden; och lilla Majken, hennes och systrarnes
kammarjungfru, som hade sina föräldrar i den byn, hade
varit hemma för att se till dem, hvarefter hon, i
skymningen återkommen, berättat åtskilligt om branden.

Elmers hade, så snart han fick höra olyckan,
kastat sig på sin häst och skyndat ut till byn, och det
var just han som styrt släckningsarbetet så väl, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free