- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
71

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71

hjerta klappade af ljuf rörelse vid den bild hon
målade sig af hjelten i den brinnande byn, och denna
bild skulle, under Kergalatimmau, i behörigt vackra
och lifliga färger framställas för farbror Adrian, på
det också han måtte få sin glädje deraf. Icke att
deuna berättelse innehöll något som de ej båda
väntat af Elmers; de hade tyckt om honom och trott
hotiom om godt från första stund af deras bekantskap;
och detta drag innebar ju ingenting mer än
utöfningen af den enklaste menskliga välvilja. Men sådant
fröjdar ändå alltid den som gerna sjelf vore färdig
att gå och göra sammaledes.

Ada hade aldrig med så glänsande blick helsat
ryttmästaren, som nu vid hans inträde. Hon skulle
gerna velat trycka den hand som tröttat sig för arma
likars bästa; och om hon ej trott honom mest belåten
med att ingen tycktes veta om en handling som varit
för naturlig att behöfva prisas, skulle hon skyndat
att, liksom Majken, tacka honom för hvad han gjort.
Men i stället drog hon nu blott fram gungstolen med
den vadderade schaggbeklädnaden och sade vänligt:

— Man sitter bra här, när man är trött, herr
ryttmästare.

Men fröken läste? — Låt mig för all del ej
afbryta, — sade Elmers i det han med en lätt bugning
tog den anvista platsen.

— Kommer an på, — sade herr Adrian. — Jag
är inte rätt säker hvad ryttmästarn tycker om ämnet.

— Hur så? Är det en barnbok/

— Ja, alla små och stora barns bok, — svarade
Ada och höll upp den emot honom.

— Bibeln! — sade han, med en ton som hastigt
tog bort en del af den vackra glansen ur Adas ögon.
— Nå, hvarför inte! Det blir någonting rätt nytt
för mig. Det är längesedan jag var barn och läste
i Bibeln.

— Vi kunna läsa en annan gång, — sade Ada
med en känsla af obehag, den hon sökte qväfva
genom att taga till sitt arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free