- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
74

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

i sinnesfrånvarelsen denna gång. Elmers tänkte på
sin mor, på sin barndom. Bibelordet hade åtminstone
på ett sätt träffat honom, det hade uppväckt en här
af minnen.

— Snälla Elmers, tala om någonting roligt för
oss, — bad Marianne.

Så snart lian förnam hvarom frågan var, körde
Elmers minnena på porten, eller, hyggligare sagdt,
skrinlade dem till lägligare tid; och med ett gladt:
"Nå, det var en gång", alltid den mest förtjusande
begynnelseformel för barnets öra, var han med ens
inne på ett ämne, der lian visste inlägga det lärorika
med i nöjets lätta aurättning, och intressera sina
äldre åhörare, utan att öfverstiga do yngres fattning.

"När det så fortgått en stund, skickade farbror
ut de små att hoppa kråka kring salsgolfvet, eller
springa kapp med Pirre; "ty", sade han, "barn skall
vara barn, och ungarne måste röra på sig. Gud
bevare oss för att göra dem till trädbeläten!" En stund
måste han sjelf ut och svänga om med dem, då
skrattsalvorna ljödo friskt i salen; och när derefter kom
en qvällsvard af pannkakor med björnbärssylt, och
the med färska skorpor, så må man ej undra på att
Alice och Marianne tyckte sig ha haft "en rolig,
rolig qväll."

Det var nu tid för dem att ankra i
fjäderhamnen; men innan de togo god natt, höllo de en
hviskande öfverläggning, hvaraf resultatet blef att Alice
gick fram till Elmers, och fästande på honom sina
stora, allvarsamma ögon, som om hon ämnat se midt
igenom honom, sade hon:

—- Om Elmers får höra någonting som ingen
skall veta, kan Elmers tiga?

— Ja, kan jag så, — försäkrade han. — Hvad
är det~du vill förtro mig?

— Jo se, Ada sjunger med oss ibland; men det
skall vara en hemlighet ända till jul. Pappa och
mamma få inte veta det förrän då. Men om Elmers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free