- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
77

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

anlag. Men hon sjöng icke, och min lilla sång-gåfva
fick sköta sig sjelf.

— Men jag har aldrig hört fröken spela piano
heller. Har man lof att vara så förbehållsam?

— Ja, det har man. Jag är för mycket
skogs-menniska ännu att våga spela för hela verlden här,
såsom Emerence gör. När jag första gången såg femtio
herrar buga och femtio damer niga och tacka för det
ofantliga nöje de haft af hennes musik, blef jag riktigt
rädd att också åstadkomma så mycken uppståndelse,
och tog högtidligt löfte af pappa att jag ej skulle bli
exponerad för att "roa sällskapet,11 förrän jag känner
modet växa.

— Nå, jag hoppas fröken nu börjat känna det?

— Nej, vet ryttmästaren, jag tror aldrig det
kommer dertill. Jag spelar för mig sjelf om morgnarne,
det passar mig bäst. När jag hör Emerence tröska
igenom sina bravurpjeser många gånger å rad, för att
briljera med dem på en souper, tycker jag hon drifver
ett handtverk, som jag ej skulle stå ut med. Och när
det artiga sällskapet utbrister: ’"Charmant! gudomligt!"
förefaller det tnig ibland som skulle musikens genius
sätta fingrarne i sina fina öron och Hy undan
disso-nancerna.

— Det vill säga, fröken tror ej mycket på
uppriktigheten af bifallsyttringarne, ty anser man dem
uttrycka ett ärligt tack för nöjet, så innehålla de inga
dissonancer; och ju finare öra, desto mera njutning
för den som orsakat nöjet. Eller hur?

— Ja visst. Men kan man tro på uppriktigheten
af en så framkrystad tacksamhet? — Emerence sjelf
säger, att de flesta tacka för ingenting annat än att
hon vetat sluta, att kanske rätt få förstå om hon
spelat väl eller illa och att det tacklösaete göra man
kan ha, är att roa en pratlysten societé med musik.

— Åh, fröken Emerence sätter inte fingrarne i
öronen för något "charmant och gudomligt!" i hvad
ton det än må ljuda. Hon hör ofantligt gerna det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free