- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
78

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

der: "min nådigaste fröken, spela litet för oss!’1 och
skulle misstycka om det råkade utebli.

— Nå-ja, hvem är inte slaf af vauan? Och hon
har ju blifvit så invänjd att bruka Thalberg och
Chopin som håfvar att fånga komplimanger med. Hon
säger, att redan vid tio år skulle hon fram och spela
Lieder ohne Worte.

— Och redan då gjorde hon det ofantligt gerna.
Fåfängan uppdrifves vida lättare än talangen.

— Ja-ja men! Ogräs växer nog tillochmed utan
att behöfva drifvas upp.

— Sannt. Men detta slags ogräs göra vi oss
ändå så mycket besvär att odla, som vore det en
riktig praktväxt. Har fröken inte märkt det?

— Åh jo; vi ha tyvärr mycken lust att låta
ogräset på vår egen mark fröa af sig på andras.

— Vif Fröken Ada har visst bra obetydligt af
fåfängans ogräs på sin mark?

— Ack nej! öfvermåttan mycket! Der finns kanske
intet annat än ogräs — ogräs af alla slag!

Ada sade detta med så djupt bekymrad ton, att
Elmers började skratta.

— Skulle man inte kunna tro att fröken Ada
hade ett alldeles förskräckligt syndaregister på sitt
samvete, — sade han, vädjande till herr Adrian.

— Det hade hon väl ock, stackars barn, —
svarade han mildt, — om icke lyckligtvis Han, som
ran-sakar samvetets bok, lofvat öfverkorsa det åt henne,
med det röda tecknet som gäller i evighet.

Ada tryckte en kyss på farbroderns hand för en
påminnelse, som var henne ljuf, och för en vändning
af samtalet, som kunde komma att göra Elmers godt,
om det nu fortsattes, hvilket hon lemnade åt honom.
Sjelf gick hon in till systrarna och satt hos dem
tilldess de somnat, Marianne med ännu hopknäppta
händer och Pirre på sin arm. Men när hon kom tillbaka
till herrarne fann hon att deras samtal sprungit åt
ett helt annat håll än hon tänkte, så att det nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free