Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
vid dörren till spelrummen, när de sågo honom skjuta
fram en stol åt sig framför henne, så att han af sin
rygg bildade en barrière, som utestängde andra från
deras samtal, då skrattade Thérese och Rutersvärdarne
så, att de måste sätta kammarduksnäsdukarne för
munnen för att qväfva en alltför högljudd munterhet.
Men midt under detta skratt drog en gulblek skugga
öfver Thérèses bildsköna drag; hon lade oförmärkt
handen på hjertat, såsom om hon der känt en stor
plåga, och det var nu en mörk blick i stället för ett
gapskratt som hon dolde genom att böja hufvudet ned
i sin näsduk. Så snart hon kunde, flydde hon på ett
ögonblick in i sitt rum och gick der fram och
tillbaka, med ett bittert och i hög grad vanställande
uttryck i sitt ansigte.
— Återigen den der blicken, — mumlade hon,
och hennes lilla fot stampade otåligt på mattan. —
Det var nu fjerde gången i dag! Jag undrar om han
hörde ett ord af hvad landshöfdingskan sade till
honom? Så såg det icke ut; och det skulle ej förvåna
mig om hans enda svar blifvit: Ada, ty bestämdt var
detta hans enda tanke! — Therese lade åter handen
på bröstet och strök och gned derpå, under det hon
djupt hemtade efter andan, och den gulaktiga
skiftningen på hennes kinder blef för en minut ganska
stark. Det var tydligen ett kroppsligt lidande såväl
som sinnesoro hon erfor.
— Men om Ada, om Lejonram, — så fortsatte
hon sin monolog sedan hon druckit ett glas vatten. —
Åh ! det vore ypperligt!
Thérèse drog kristallproppe ur en flaska på
toiletten, inandades något af den lifvande essencen
deruti, ordnade framför spegeln sina lockar och rosebanden
som prydde dem, profvade ett fint, skälmaktigt leende
och återvände till sällskapet.
— Det är ett vänskapsprof jag gifvit er genom
att komma hit, — sade emellertid Lejonram till Ada.
— Jag afskyr sådana här samqväm; och från det jag
satte foten hit in bland Belials barn känner jag ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
