- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
87

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

det skall vara henne Erälsaren menar med sitt: Ve
verldene! Men jag skulle förarga mina föräldrar; och
kan detta vara rätt?

— Svara mig blott på en fråga innan jag svarar
er. Kan ni med handen på hjertat säga att edra
föräldrar icke äro af verlden?

Ada teg under intrycket af en plågsam känsla;
och Lejonram lät hennes tystnad gälla som svar.

— Låt verlden taga hvad henne tillhörer, och
gif ni Gudi hvad Gudi tillhörer, bad han med öm och
uppmuntrande ton.

— Ack! ni vet ej hvilket svagt käril jag är, —
suckade den unga flickan. — Jag vill, jag hoppas vara
ett Guds barn; men ibland blir jag så oviss äfven om
det! — — — Om jag retade mina föräldrar, skulle
deras förargelse väcka min egen; starkare i det goda
är jag inte än så. Jag skulle säkert taga mycken skada
af strid och spänning med de mina, och jag behöfver
väl öfva mig i undergif — ■- —

— Tala icke ut en sådan hädelse!
Undergifvenhet under Herrans vilja skall ni öfva, icke under
menniskors. Och tror ni ej han mäktar afvända
skadan ifrån er och åstadkomma ett godt verk af den
förargelse ni lider till hans ära?

— Jo, om jag bara vore säker på att det vore
hans vilja! — I nästan allt annat känner jag tydligt
i mitt samvete hvad han vill att jag skall göra och
icke göra; men i fråga om att deltaga i samqväm
känner jag alldeles ingenting i samvetet. Jag
försäkrar att jag ända pröfvat mig ganska noga, sedan
ni bad mig det häromdagen. Efter att ha varit i ett
sällskap erfar jag stundom en känsla af tomhet och
trötthet, men intet samvetsagg. Deremot är jag viss
att jag skulle plägas af sådana i en ensamhet, som
ådroge mig mina anhörigae missnöje.

— Och denna känsla af tomhet, vittnar den ej
nog om uselheten och syndon af edra samqväm? Det
är ej ett litet elände, fröken Ada, när själen blir tom.
Gud bevare oas af nåd därför! — Jag säger emellertid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free