- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
88

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

ej att ni kan eller bör hålla er alldeles undan; jag
känner ännu för litet edra förhållanden för att kunna

afgöra det. Omständigheter kunna finnas —–

Hvar och en har offer att göra, för friden med sina
-likar, och om sällskapsnöjena måste vara edra, så
skada de er icke. Det är kanske medvetandet att så
är, som skyddat ert samvete.

— Ack nej! Gör mig för all del icke till en
helig offermö! Jag har helt enkelt varit med för att
det faller sig naturligt så, och jag har alltid farit
bort med en nyfiken förväntan på någonting roligt,
alldeles icke med uppoffring. Ibland har jag också
haft mycket roligt; ty, som jag sade er häromdagen,
jag älskar allt som är lifligt och muntert. Men ibland
äro sällskaperna dumma och tröga, och det är då jag
kommer trött och olustig hem. Äro de roliga, så
känner jag mig der så lätt som fogeln i luften, och
jag önskar blott att de alltid vore sådane.

— Oförsigtiga barn, märker ni inte der ormen
bland blommorna? Ser ni inte der hvarföre Guds
vänner framförallt måste undvika dessa den lede
fiendens snaror?

— Åh, min herre, ni får aldrig i min tro att
Gud förnekar sina vänner njuta glädjen, hvar de
kunna finna den, utan att glömma honom. Det kan visst
hända att den lede fienden ibland har sin hand med
i våra sällskapskretsar. Men tror ni icke att Gud
också har sin hand uti dem? Tror ni icke att han
äfven der kan gifva oss något skönt, något sannt
glädjande? Driften till sällskaplighet måste ni väl
åtminstone erkänna att det är han som gifvit oss.
Och om vår synd oskärat den, så vill han dock icke
att vi döda, men att vi förädla och rena den.

— Min bästa fröken, icke fördömer jag
umgänget med våra likar! Tvärtom ett kristligt
umgängs-lif är en kostelig salfva för hjertat. Men här är ju
nu liksom i Noë tid, då alU kött hade förderfvat sin
väg på jorden. Och dessa tids- och själsmördande’ upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free