- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
90

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

beklagansvärde, till hvilka det heter: Efter du är
hvarken varm eller kall, skall jag dig utspy ur min mun.

En rysning flög igenom Adas lemmar.

— Bevare mig Gud, — sade hon stilla, men med
bleknande kind.

— Det gör han, mitt dyra barn, det gör han
visserligen, om ni blott vill låta honom göra det.
Men ni måste då vilja, med icke blott den passiva,
utan den oupphörligt verksamma viljan. Ni får ej
leka med elden, ej kasta er ut för tinnarne af
templet. Kom ihåg att: den som gerna kastar sig i faran,
han förgås deruti! och ett öfverdådigt hjerta går det
på sistone illa. — Det var för att säga er detta, som
jag måste hit i afton. Jag är kommen att rycka er
som en brand ur elden; ty Karin sade mig i
förmiddags att ni ämnar er på bal i morgon.

— Ja, pappa–—

— Tala ej derom! Man måste mer lyda Gud
än menniskor.

— Baron Lejonram, jag är ett barn, som ej
mycket förstår. Jag förstår knappt hur jag kan ha mod
att så här disputera med er. Men ni sade mig sist
att ni tycker om när man fritt säger ut sin tanke;
ni bad mig göra det, och får hålla tillgodo att jag
tar er på orden. — Min katekes har lärt mig att jag
bör lyda min far i allt hvad som icke strider mot Cruds
ord och samvetet, och mitt hjerta lär mig detsamma.
Men jag finner hvarken i Guds ord eller samvetet
att detta är ett fall der jag ej bör lyda honom. De
bibelord ni anfört tala varnande och kraftigt till mig;
men alldeles icke i den mening ni ville att de skulle
tala. Derföre tänker jag att ni också är en fattig
menniska, som kan misstaga sig, och att ni gör det,
då ni lägger så mycken vigt på den punkten. Min
farmor var en varm, en verklig kristen. O, att ni
hade kännt henne! Hon fördömde likväl icke dansen;
och långtifrån att förbjuda mig den, heklagade hon
ibland att vår ensliga bostad nekade mig ett nöje
som tillhör min ålder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free