- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
97

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

— Nå? Hvad skulle du ha for skada af att
visa dina vackra axlar, lilla toka?

— Jo, Emerence, blodet skulle stiga mig i
kinderna på ett alltför plågsamt sätt.

— Och du tror kanske att det inte skall göra
det, när hela verlden börjar gapa på dig som på ett
underligt djur?

— Kort och godt, mitt barn, det får inte ske!

— Nå, då gör jag baron Lejonram till viljes och
stannar hemma, lilla mamma. Ty mot farmors
tydligt uttalade önskan bryter jag för intet pris.

The’rèse, som emedlertid besinnat sig, lade
hufvudet litet på sned och såg mönstrande på Ada.

— Yet mamma, — sade hon, — jag tror att
Ada har rätt. Det höga lifvet passar henne bättre.

Ada stod nemligen nu i sin underklädning, och
de mjella drifvor af ungdomligt hull som dervid
uppenbarade sig, väckte Thérèses lätt retade afund. Hals
och armar voro hos henne sjelf det minst vackra;
hon var mager och hennes hy hade sedan någon tid
fått en gulaktig anstrykning, som gjorde henne
förtviflad. Likväl klädde hon sig denna vinter nästan
barare än förr, men det var rätt bra att Ada ville
låta bli.

— Nu vet jag inte hvar du gjort af din smak,
Thérese, — sade öfverstinnan, som mycket väl
förstod sin dotter, men ej ville låtsa derom. — Står hon
här inte alldeles som en gratie, som en charit, min
lilla hvita ros! — Men det egensinniga barnet skall
väl ha sin vilja fram; åtminstone blir det visst aldrig
jag som har mod att tvinga henne. Förtjusande blir
hon i alla fall, och det tunna tyget kan lyckligtvis
icke hölja så, att man ej måste se att hon är utan
vank och lyte.

Öfverstinnan tyckte sig nu ha sauverat
apparen-cerna. Smickrande Adas fåfänga, såväl som hennes
behof att se sig älskad, kunde hon dock följa sin
moderliga beredvillighet att understödja Thérese.

Ada. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free