- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
99

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

— Hvilken fråga! En stor bal en Oscarsdag!
Garneringen är ju dessutom beräknad på buketter eller
smycken i uppfästningarne.

— Kan ingen af er låna mig några hvita
blommor?

— Det måste vara nytt och friskt naturligtvis.
Du får köpa hos fru Amén, hon har rätt vackra. Jag
skall följa med och hjelpa dig välja.

Ada såg bekymrad ut. Hon tyckte alldeles icke
om att köpa mera blommor, hon hade redan alltför
väl lärt sig känna penningens värde.

Men hur kunde detta stå tillsammans med de
aderton åren och med den uppfostran hon fått. På
Bergala borde hon ej ha behöft eller handhaft
mycket penningar; hennes farmors sträfvan måste mer ha
varit att göra henne till en from qvinna, än till en
som skulle vara färdig att vid tjugufem år väl
förvalta sitt gods; och den knappa månad hon lefvat i
fadershemmet kunde väl ej ha så särdeles djupt
invigt henne i mammons tjenst. — Nej,
Bergala-affä-rerna hade ej varit stora, och farmor hade så mycket
mindre tänkt på att dana sitt barn till en myndig
qvinna, som det stora ropet om qvinnans myndighet
ännu ej börjat ljuda genom landet. Konung Oscar
hade väl gifvit sin första stora gåfva, den lika
arfsrätten, åt Sveriges qvinnor; men 1857 års riksdag
tillhörde ännu okänd framtid och Fredrika Bremers
Herthasjäl slumrade ännu stilla i gråstensberget. Icke
heller hade öfverste Stjernefält gjort något för att
utbilda sin dotter till penningmenniska. Han tyckte
för sin egen del affärerna vara ett besvärligt onus,
och prisade fruntimren lyckliga att ej behöfva bry
sig om dem. Väl hade han för ordningens skull bedt
Ada föra räkning öfver de små summor han skickado
henne till nålpenningar, men frågade aldrig efter om
hon också gjort det. Men farmodren hade lärt henne
andra behöfver än toilettens; dessa åter lärde henne
penningens värde, och isynnerhet sedan hon kom till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free