- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
101

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lor

smakfull toilett, och jag vill våga det. Hvad kan
hända? På sin höjd att ingen vill bjuda upp mig
och att man skrattar lite åt mig. Jag får tåla det,
ja, jag bör det! — Men kunna flickorna med nöje
bära mina blommor, då de se mig utan. Och skall
inte pappa tro att han måste ge mig mera penningar
om jag ej har råd att kläda mig som andra? Ack,
så dumt! så förargligt! Men det kan, ty värr, ändå
icke hjelpas! —

Åh jo, det kunde hjelpas. Ty en halftimma
sednare kom Ada dansande och med glädjestrålande
ansigte in i salongen och höll i sina armar en stor korg
full med de skönaste friska blommor, inbäddade i fin,
mjuk mossa.

— Se bara, — ropade hon, — hur godt och
saunt farbrors ordspråk är: Gif bort det du har, så
får du sjudubbelt igen! Se och känn! Doftar det
inte som en hel vår? prunkar det inte som en hel
sommar? Ack, jag är så glad, så glad!

— Men hvarifrån, hvarifrån, Ada?— ropade
systrarne efter någon beundrans- och förvåningsyttring.

— Från Odinsborg, kära hjertandes! Baron
Lejonram har skickat mig dera. Snälla, snälla baron
Lejonram! Jag motsade och bedröfvade honom hela
qvällen — ja det gjorde jag verkligen! Och så snart
han kommer hem plundrar han ändå sitt orangeri för
min skull. Det är bra vanligt! Menniskorna äro
bra snälla! — Kan man se en skönare balprydnad
Ön dessa hvita och blekröda Camellior, dessa fiua
Erikor och dessa lätta fjäderlika Ormbunkar,
Tropikernas barn, som från att der vara stora och väldiga,
förvandlat sig i miniatyrexemplar här, för att garnera
min klädning. Och alla dessa välluktande och mera
fargrika blommor skola bli buketter åt både er och
mig. Ack, så roligt, så roligt!

Och åter började hon dansa omkring med sin
korg, med den effekt, att hade någon frågat Elmers
hvad det var han läste i tidningen der borta i soff-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free