- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
105

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

fyra — mina tio fingrar förslå ej för alla dem hon
knep ifrån mig. — Trolldomsväsendet i Dalarne —
något sådant har jag bestämdt läst om. Man skall
få se att det går och spökar nu igen och att Ada är
en häxa, som måste å båle brännas. Ty, farbror, det
är inte nog med att hon drar till sig de unga
herrarne, utan hon gör de gamla unga på nytt. Du
skulle bara ha sett...

— Tyst, pratmakerska! — afbröt Ada, med en
purpursky på kinden. — Du hindrar mig ju alldeles
att ge farbror besked efter min uppfattning.

— Ah, begynna du bara, så är jag helt och
hållet öra. Yi ha då pro primo Eugene.

— Ja, den stackars gossen! —utropade Emerence.
— Hänger eller dränker inte han sig endera dagen,
så är det godt för oss.

— Dansade du då inte med honom, Ada?

— Jo, första valsen. Men ...

— Men sedan vände hon på sitt lilla hufvud så
välberäknadt som sjelfva Thérese och ville alldeles
inte höra talas om att den arme pojken tiggde och
bad om en dans till.

— Eugene visste att jag ej ville dansa mera med
honom; han vet också hvarföre. Och du, som såg
och hörde alltsammans, borde minst undra på mig.
Han är så odräglig!

— Hans aktier ha ej stigit, hör jag. Men var
der då ingen af de andra dansörerna du tyckte desto
mera om, mitt barn?

— Jo, kammarjunkare Örnklo, grefve Carlhjelm,
Elmers och Heldenkrantz.

— Bah! det är ju tre för mycket!

— Nej, farbror, jag tycker om dem alla fyra.

— Det var det betänkligaste jag hört! fyra på
en gång och alla lika mycket?

— Åh, litet mer eller mindre; inte har jag märkt
så noga efter.

— Nå, men märk efter nu då för all del! Det
är ju sjelfva hufvudsaken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free