- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
107

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

handa. Men det råkade vara just den dagen Elmers
lofvat fara med dig till lagman Jernstaf för att göra
upp köpet, och han ville ej be dig uppskjuta,
eftersom saken låg dig om hjertat. Han gick derföre till
Heldenkrantz och bad honom göra fremlingen den
hjelp han sjelf gerna skulle ha gjort; och aldrig valde
någon en bättre ställföreträdare. Löjtnanten
ombestyrde allt hvad som behöfdes för konserten och gick
sedan hela dagen och värfvade folk till den. Tv det
är så, att Sjöviksborgsborna, som ändå påstås vara
föga musikaliska, gå ej på konserter om de ej gifvas
af personer med europeiskt rykte, eller åtminstone af
sådane som komma från Stockholm. Denne blinde
Sachsare var på vägen till Stockholm och man hade
aldrig hört talas om honom; hans öde var således
gifvet. När man såg af programmet att han var blind,
sade man väl: stackars menniska! men gå på
konserten ämnade ingen. Men, ser du, det är flera än jag
som tycka om löjtnant Heldenkrantz, derföre ändrade
man tanke på hans bön och det blef fullt hus om
aftonen. Mins du icke att jag talte om hur roligt
vi haft? Ty han blåste alldeles utmärkt den stackars
blinde, och sångföreningens körer och
regementsmusikens ouverturer gingo med en viss inspiration, tack
vare löjtnanten, som så vänligt uppmuntrade alla,
ledde konsertgifvaren till sin plats för hvarje
nummer och talte så gladt och snällt med honom, att
hans arma, ljuslösa ansigte blef ljust af tacksamma
leenden. Heldenkrantz är långt ifrån vacker annars,
men han var skön den aftonen.

— Blixt och dunder, det der låter ju rigtigt
farligt! — Och nu på balen blef han skön igen?

— Ja, nästan, Thérese och jag tackade honom
för sist, ty vi hade ej sett honom sedan konserten;
och Thérese sade någonting om det ofantliga besvär
han gjort sig. Han såg så snäll ut när han svarade:
— Det vore ledsamt om det sett ut som besvär, ty
det var något vida bättre. Jag hoppas det skall
alltid bli mig ett nöje att uppfylla en önskan af El-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free