- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
109

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

— Du är odräglig!

— Och så bjöd bon upp honom.

— Nej, nu går det för långt! bjöd hon upp
honom, säger du?

— Det var en mazurka, ser farbi-or, och der
förekom en tur då vi skulle välja någon att dansa med.
Jag visste inte att ryttmästaren egentligen lagt bort
att dansa, att sedan han fått sqvadron han räknar
sig till de gamla och blott såsom skyldighetsdans
deltar i någon fransäs eller promenadpolonäs. Jag såg
honom stå helt nära mig, och så valde jag honom.

— Nå, det kunde han väl stå ut med.

— Ja visst. Men som mazurka är min
favorit-dans och som han dansar det alldeles utomordentligt
väl, så såg jag visst alltför road ut, så att han tänkte:
den der danslystna uagen kan ej vara nöjd med en
allvarsam promenad, som den jag bjudit upp henne
till! Och derföre kom hon till mig efter mazurkan
och sade att hon ville utverka en extravals i förening
med polonäsen, om jag tillät det.

— Och om farbror sett den blick och det leende
hvarmed han emottog hennes nådiga tillåtelse! Det
är tyvärr säkert att aldrig mina admiratörer kommit
ut med någonting sådant.

— Men, Emsen, hvad skall jag tänka om dig?
Du synes mig alltför aktgifvande.

— Det faller i ögonen när folk bli unga på nytt,
kantänka. Och jag var också mycket nära; ty Ada
hade bedt mig gå med in i smårummen till Thérèse,
som hade gått dit in så blek, att Ada trodde henne
vara sjuk. Elmers kom till oss der.

— Du kan inte tro hvad det var ynkligt med
Thérèse! Jag blef förskräckt då jag kom in till
henne. Hon var gul som vax, och ett smärtsamt
uttryck, som jag ej kan glömma, darrade kring hennes
läppar. Hon tycktes ha svårt att andas. Jag tog
hennes hand, den var kall som is, jag kysste hennes
panna, den var höljd af kallsvett. Likväl sköt hon
mig ifrån sig och sade kort och afvikande: Jag mår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free