- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
110

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

bra, mycket bra! Men knappt hade hon yttrat det
förrän hon föll vanmäktig ned på soffan. Jag sprang
in i toilettrummet efter eau de Cologne och vatten,
fuktade min näsduk och lade på hennes hjessa, gned
hennes tinningar och pulsar och förde vattenglaset
till hennes mun. Hon vaknade, såg upp, märkte att
det var jag och sköt glaset ifrån sig, som om det
brännt henne. — Stackars The’rèse, hon behöfde det
dock så väl! Om jag visste hvad jag gjort henne
emot. Det är för underligt med henne!

— Hon stötte glaset så häftigt tillbaka, farbror,
att vattnet sqvalpade öfver Adas klädning! Jag
behöfver ingen barmhertighetssyster, —r sade hon, —
och minst vill jag ha dig, minst af alla i verlden
dig! — Det är ju hyggligt det der? Jag hade stått
qvar i yttre rummet och talt med Elmers, men kom
just då in lagom att bevittna min systers gentila
uppförande.

— Söta Emerence!

— Var det rätt gjordt af henne kanske? Det
såg verkligen ut som om du tyckt det. Ty, —
förlåt mig, — bad Ada så modfälld och ödmjuk som om
det varit hon sjelf som burit sig obeskedligt åt, och
räckte mig glas och flaska, att jag måtte försöka min
lycka. Men jag var för klok. Jag ville inte ha min
klädning öfversköljd, och när folk ha lust att vara
på det der sättet, så är det bäst att inte krusa dem,
tycker jag. Thérese fick sitta der gerna för mig.
Men den ömhjertade Ada frågade med sin aldra
be-vekligaste ton om hon ville tillåta oss be mamma
komma in till henne. — Nej! gå blott, gå! — blef
det häftiga svaret.

Vi behöfde också gå för att hjelpas åt att torka
Adas klädning.

— Först mot slutet af soupern kom Thérese ut.
Hon åt ej en bit, men dansade sedan häftigare än
förut.

— Ja, så häftigt, att det väckte allmänt upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free