- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
111

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

seende. Jag trodde hon var tokig, sä flög hon; hon
som eljest iakttager en sådan hållning!

— Och hon dansade ändå med den obehagligaste
kavaljer på hela balen, ja värre än obehaglig, med
ett par så otäcka ögon, att när jag såg dem tänkte
jag att hufvudskälet till baron Lejonrams afsky for
baler måtte vara detta förtroliga närmande till äfven
sådane personer som man bestämdt bör undvika.
Thérèse skulle ha nekat att dansa med den karlen, i
stället att göra det så förtvifladt.

— Men det var också en vals att bli hänförd
af! Det var den som följde på polonäsen,
extraval-sen, som Elmers skaffade oss. Ah! jag skall tacka
honom derför så länge jag lefver. Längre än någon
som stod på danslistan, och så animerad! Midtunder
valsen galopp och så polka och slutligen vals igen!

— Märk likväl att du ej har att tacka
ryttmästarn för mer än den första lilla valsturen; han var
ej af dem som yrkade på vidare tillökning.

— Nej, han var kanske mycket olycklig öfver
den? För öfrigt vet man ej så noga hvad det var
han hviskade till Wolfen, men nog vet jag att denne
strax derefter ropade dacapo. Och du behöfver inte
se ångerfull ut för det du dansade med lif och själ,
ty det hade varit ovärdigt af dig att inte göra det.

— Var det då extravalsen som gjorde dig
ledsen, kära Ada?

— Nej, nog var den aldraroligast, det kan jag
inte neka, om Emerence än blir aldrig så stygg. Mitt
eget jag var det som gjorde mig ledsen, ty du skall
tro det var ingen lätt sak att ha akt derpå. Fåfänga,
afundsjuka och jag vet icke allt hvad som tog makt
med mig; men inte kan jag säga att det var balens
skull, utan helt och hållet min egen.

— Aj-aj-aj! Ett exempel på din stora
obesked-lighet, mitt barn, om jag får be!

— Nej, söta farbror, det är så ledsamt att tala
om sina dumheter!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free